lördag 27 januari 2018

Lajf

Så kommer en vecka i slutet av januari och herregud vad den är overload alabama. Jag har så mycket att göra på jobbet att jag sitter extra med det hemma 22-01 varje kväll. Gläds förvisso åt kompen jag kommer kunna ta ut senare (strax innan bebisen beräknas anlända, tänker jag) – räknar och inser att jag jobbat in en hel arbetsvecka bara i januari.
En av dagarna blir jag, utöver redaktörsjobbet som redan är väldigt intensivt, projektledare för ett till stort projekt, som handlar om hållbarhet. Kul. Men ja, timingen?

Axel får hög feber också. Det blir fredag eftermiddag och han peakar på 39,9. Jag tänker både Hoppas det inte är influensan, så jobbigt! och Hoppas det är influensan, då är ju jag och bebisen safe i alla fall! (Har gravidvaccinerat mig). Hans mamma ska ha 60-årsfest på lördagkvällen och jag undrar han kommer kunna följa med på den.

Mitt i veckan drar också vår hall-tvättstuga-lilltoarenovering igång, med fyra-fem olika hantverkare inblandade. Det verkar gå enligt plan, det händer i alla fall något nytt varje dag. Jag har knappt tid att skänka färgval och annat en enda tanke, det ger mig lite lite ångest för färgval är väl ungefär det roligaste som finns? Men nu blir vår tvättstuga inte mörkgrå eller ljusgrå som jag hade lurat på efter att ha pinterestat massa tjusiga bilder för länge sen, utan helt vanligt vit. Helt vanligt vit får bli bra det också. Det blir bra det också.

Så... har vi alltså ingen tvättmaskin och bara en pytteliten varmvattenberedare för ett tag. Jag påminns om det sistnämnda en kväll när jag duschar. Brr. Och vad vi tajmar veckorna utan tvättmaskin med? Jo, att Nils slutar med blöja. (De nervösa leendena som utbyts när vi inser det sammanträffandet.) Den där potträningen visar sig dock gå bra, vi behöver till exempel inte byta ett enda lakan på natten. En dag bara bestämmer vi att nu är det kalsonger som gäller (Nils ville det, hade ju önskat sig dem i julklapp, gullungen) och efter det kommer inget mer kiss på nätterna. Riktigt känner hur jag jinxar det hela genom att skriva så. Men tror faktiskt vi är på highfive-sidan av potträningsdagarna nu. Skönt för alla! Nersidan: ett tämligen svajigt humör på barnet som väl haft en overload av utveckling och nytt senaste tiden. Förståeligt men också så påfrestande. Det ska styras och ställas och ätas frukost på ett visst sätt och sen inte ätas frukost alls, eller alldeles snart mamma, men inte riktigt än. En dag glömmer vi snuttekrokodilen på förskolan och när detta upptäcks när vi kommit hem vet traumat inga gränser. Krokodilen är ensam kva-ha-haaar, vi måste hä-häämta honom! Hjärtat i tusen bitar.

Min mobilskärm går sönder mer än den redan var sönder när jag tappar den i golvet igen (vad är det för fel på mig?) och jag får tummen ur och går och lagar den. Sen är den fin och utan sprickor men funkar jättedåligt. Det går inte att använda bokstäver som ligger till höger, till exempel. Jaha? Nähe.

Till slut blir det fredag kväll och efter att jag lagt Nils stapplar jag in i vårt sovrum, lägger mig i någon konstig räkliknande vinkel vid fotändan av vår säng och däckar där i två timmar. Kan knappt resa mig upp. Kroppen tung och hjärnan full av grus. Antar att det finns någon sorts rimlighet i det ändå.

Men nu hörrni, är det i alla fall helg!

fredag 19 januari 2018

Killgissar lite om mansplaining

Axel och jag pratade häromkvällen om 2017 års bästa ord, som mansplaining, killgissa och killräcklig (mansplaining kanske kom mycket tidigare än 2017? Men hur som helst). Var helt eniga om att det är väldigt bra ord som beskriver några vanliga fenomen på pricken.

Axel tyckte dock att mansplaina och killgissa är samma sak, att det senare bara är den svenska versionen av uttrycket. Jag hävdar att det står för lite olika saker. Mansplaina känns mer forcerat, när någon liksom trycker sin åsikt eller "kunskap" på en, ofta men inte alltid genom att avbryta eller genom att oombett komma med en synpunkt från ingenstans. Alltså en sorts härskarteknik eller maktutövande som kan se lite olika ut. Killgissa för mig är mer det här med att killar ofta kör på sin teori om något även när de inte är säkra, de liksom "jomen så är det":ar med gott självförtroende, medan kvinnor tenderar att oftare brasklappa med ett "detta har jag inte dubbelkollat, men jag har för mig att..."

Hur tänker ni om dessa begrepp??

Killräcklig är ju för övrigt ett genialiskt uttryck. Verkligen dags att fler än cismän unnar sig att duga och inte tvingar sig själva att överprestera hela tiden. Jag tänker försöka vara killräcklig 2018, men det börjar lite ironiskt eftersom jag nyligen tagit över ett redaktörs-uppdrag på jobbet där min företrädare av olika anledningar låg väldigt mycket efter i tidplanen (och inte hann överlämna till mig eftersom hens bebis anlände tidigare än planerat). Skriver inte så ingående om det, men jag har nu producerat (alltså skrivit själv och köpt in) runt 60 sidor innehåll till en tidning på två och en halv arbetsveckor, dessutom veckorna före jul och efter nyår, när ingen människa är på plats för att intervjuas etc. Det har helt klart blivit några långa jobbkvällar, och lite kortare jullov än planerat. Var alltså inte alls killräcklig här och anpassade insatsen efter befintligt läge, utan såg till att hålla den uppställda första deadlinen trots nästan omöjligt uppdrag, som den "duktiga flicka" jag är. Men det är ju i sig inte en dålig grej.

Slut på utsvävning, åter till min fråga till er:

Mansplaina och killgissa – synonymer eller två separata begrepp om två olika (men förvisso nära besläktade) fenomen?

torsdag 18 januari 2018

Det går bra nu

Apropå gårdagens win i ronden mot Lufthansa påminde jag Ryanair om min claim hos dem som de inte svarat på sen oktober. Fick svar direkt: 5000 kr in för inställt flyg när vi var på bröllop i Spanien i höstas. Yey på den! Äntligen lite revansch. Nu återstår bara besked om jobbresan till Palma, där vi också var rejält försenade båda vägarna. 

onsdag 17 januari 2018

Älskar EU-förordning 261

Ni minns kanske allt flygstrul jag var med om i somras och i höstas? Förra veckan ringde Lufthansa apropå vår första claim, för Italienresan i juni då vi blev försenade ett dygn i varje riktning. De ville de ersätta våra utlägg, 4149 kronor. Jag påminde dem om att de måste betala kompensation också enligt EU-paragraf 2004/261 (lägg den på minnet!), och blev idag uppringd igen. Och:

Vi fick 27 543 kronor tillbaka (!!).

Splittat på två familjer då, men ändå. Blev så himla glad. Det satt verkligen fint, vi har precis anlitat en massa hantverkare som ska fixa vår tvättstuga, hall och lilltoa och ojat oss över hur dyrt det blir. De satte igång i morse. Mycket bra timing detta!

söndag 14 januari 2018

mmminnen från 90-talet

Haha, det där klippet från Hansons 20-årsjubileum som cirkulerar i sociala medier? Så roligt. Nivån av nostalgi!
Ett första konstaterande är ju att de tre brorsorna onekligen är musikaliska fortfarande, men också: Hur kan den lille (Zach?) se ut att vara ungefär 20 år gammal under sitt 20 år senare-framträdande? Hur gammal var han när det begav sig liksom, fem?

Jag fick hur som helst väldigt många flashbacks från högstadiet när jag såg det här mmbop-framträdandet. Minns till exempel att jag i krokarna runt när Hanson slog igenom var lite kär i en kille som jag hade chattat med på Aftonbladets chatt, och sen på ICQ. (Minns fortfarande mitt icq-nummer, gör ni? 22371732). Efter det hade vi också snackat mycket i telefon, han bodde i en annan kommun och jag fick se en bild på honom först när han skickade ett vanligt brev där han hade lagt i ett avklippt foto. Sen bestämde vi att vi skulle träffas irl utanför en skivbutik i stan vilket vi också gjorde. (Herregud). Mina kompisar stod väl bakom något hörn och väntade. Det var i juletider och i skivbutiken spelades Hansons andra singel: "I will come to you". Det starkaste minnet från detta tillfälle är att jag blev otroligt besviken eftersom killen i fråga var jättekort och inte alls såg ut som jag hade trott och väntat mig (eller som på bilden han skickat, förlåt för ytlighet). Stort antiklimax. Ville dock inte vara elak så vi gick och åt på McDonalds på Fredsgatan och därinne satt ett stort gäng från min skola och jag ville sjunka genom jorden. Sedan följde några veckor av awkwardness när jag plötsligt inte ville prata i telefon längre med honom vilket vi hade gjort ganska mycket före irl-dejten. Alltså stackars honom. Men ljuva 90-tal ändå? Eller jag vet inte.

Såg förresten ovan nämnda dude på Landvetter flygplats för några år sedan, han jobbade vid bagagebanden. Fick hjärtklappning, skämdes fortfarande och gick åt motsatt håll. 

söndag 7 januari 2018

Nyåret 2017-2018

Nyårsafton 2017 firades hemma hos oss med två barn och fyra vuxna. Två av oss var preggers (samma två som nyåret 2014). Den här gången skulle vi ha varit en familj till egentligen men ett barn blev sjukt, ja ni vet hur det är.
Det var kul, hur som helst! Papporna styrde maten och gjorde en trerätters till de vuxna och en egen trerätters till barnen, vilken avslutades med en glassbomb. Vi slängde ett snabbt öga på den och struntade sen i den planerade vuxen-pepparkakspannacottan för som sagt: glassbomb.

Bästa tolvslaget var det som vi höll klockan 8 med tomtebloss i trädgården. När det riktiga inföll var Nils redan vaken sedan en timme tillbaka eftersom det lät läskigt i rummet, och han somnade inte om förrän 01, tror jag. Där rök den vuxenmiddagen. Men han pratar fortfarande om hur han och Axel satt på sängkanten och tittade på fyrverkerierna och de "små små luftballongerna som blinkade" på himlen på tolvslaget (sådana där asiatiska lyktor), så det var värt det. Tycker egentligen inte att fyrverkerier är någon hit eftersom de är skit för miljön, skrämmer djur och skadar massa människor varje år, men när nu folk i grannskapet väljer att skjuta upp en massa pengar i luften kan vi ju lika gärna titta på. För fint är det ju onekligen.

På kvällen såg jag också på insta att Lisas bebis kom på nyårsaftonsmorgonen, det blev visst en 2017-bebis after all. Med väldigt liten marginal.

Dagen därpå efter hade vi förstajanuari-häng allihop fram till eftermiddagen och bara såsade omkring efter långfrullen. Ett alltid lika gött sätt att inleda ett nytt år på.

onsdag 3 januari 2018

Självklart men ändå

Kikade just igenom mitt jobbs handbok med anställningsvillkor apropå att det ju är halvdag nu på fredag. Såg då denna upplyftande text - skönt att ha en arbetsgivare med följande inställning till föräldraledighet:

3.1 Föräldraledighet
Anställda bidrar med jämna mellanrum till nationens fortlevnad genom att sätta barn till världen. När det sker har du som du vet rätt till föräldraledighet. Speciellt till dig som är man vill vi säga: ta vara på den rättigheten! Det vanliga är att män inte gör det fullt ut ändra på det! 

Obegripligt att inte alla gör det.

tisdag 2 januari 2018

Bokåret 2017

Jag hade som mål att läsa 24 böcker 2017, två i månaden. Läste 25! Så det gick ju vägen. Fick också in minst en klassiker och minst en på annat språk än svenska, vilket jag brukar ha som minimum-"krav". Här är de:
  • Min fantastiska väninna (Neapelkvartetten #1) av Elena Ferrante
  • Hennes nya namn (Neapelkvartetten #2) av Elena Ferrante
  • Den som stannar, den som går (Neapelkvartetten #3) av Elena Ferrante
  • Störst av allt av Malin Persson Giolito
  • Och varje morgon blir vägen hem längre och längre av Fredrik Backman
  • Den som går på tigerstigar av Helena Thorfinn
  • Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout
  • Nötskal av Ian McEwan
  • Hjärterkung av Hanna Krall
  • Bonjour tristesse av Francoise Sagan
  • Det förlorade barnet (Neapelkvartetten #4) av Elena Ferrante
  • Amineh - inte större än en kalasjnikov: Från peshmerga till riksdagsledamot av Amineh Kakabaveh och Johan Ohlson. 
  • Jakten på Kapten Klänning av Jonas Trolle
  • Min Kamp 1 av Karl Ove Knausgård
  • Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker
  • Livet och patriarkatet av Peppe Öhman
  • Hjärtats innersta röst av Jan-Philipp Sendker
  • Bright shiny morning av James Frey
  • Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson
  • De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru
  • Vi mot er (uppföljaren till Björnstad) av Fredrik Backman
  • Utvandrarna (Utvandrarsviten, #1) av Vilhelm Moberg
  • Invandrarna (Utvandrarsviten, #2) av Vilhelm Moberg
  • Nybyggarna (Utvandrarsviten, #3) av Vilhelm Moberg
  • Sista brevet till Sverige (Utvandrarsviten, #4) av Vilhelm Moberg
Samt, naturligtvis, oändligt många fina barnböcker.

Jag gillade att läsa sviter uppenbarligen, två kvartetter blev det ju. Båda väldigt bra. Anyurus bok som ju fick Augustpriset var otroligt skickligt skriven, ett sorts läskig dystopi om ett framtida Göteborg. Livet och patriarkatet borde användas i skolor tycker jag, så smart förklarat om vårt samhälle, våra normer och strukturer och vad de gör med oss. Konstigast var Nötskal, där berättaren är ett foster som ligger i sin mammas mage och lyssnar till hennes mordplaner på fadern. Jag var besviken på Amineh Kakabavehs bok som förvisso skildrar en superintressant historia om hennes bakgrund som peshmergasoldat, och lärde mig en hel del, men samtidigt var ganska stolpigt skriven och hade kunnat berättas på ett bättre sätt av Johan Ohlson som varit med och skrivit den. Gillade de flesta av årets böcker, många var bra men av helt olika anledningar. Om jag snabbt skulle kasta ur mig en rekommendation bland dessa böcker till någon skulle det säkert bli Bright shiny morning eller Och varje morgon blir vägen hem längre och längre

Sammanfattningsvis....

... har jag läst tjugofem böcker av arton olika författare. Nio kvinnor och nio män, om vi förutsätter att pseudonymen Elena Ferrante är en kvinna, vilket hon ju tros vara (de flesta tror att hon är översättaren Anita Raja). Jag känner en av författarna personligen (hej Peppe!).
Precis hälften av författarna är svenskar, övriga kommer från Italien, USA, Storbritannien, Polen, Frankrike, Norge, Tyskland och Finland (en finlandssvensk). Bland de svenska författarna finns de med rötter i Iran och Uganda, men oj vad västerländskt det ändå blev i år. Vill verkligen bredda det till nästa.
En av böckerna var på engelska, resten på svenska. Fem var dokumentära/verklighetsbaserade, tjugo skönlitterära (om än ofta baserade på verkligheten). De skrevs mellan 1949 och 2017, och utspelar sig från mitten av 1800-talet fram till nutid.

2017 var verkligen ljudböckernas år, skaffade väl Storytel någon gång i slutet av förra året. Försöker ha en läsbok och en lyssnabok igång samtidigt hela tiden. Fler än hälften av ovan böcker är lyssnade på.

Vilka var era bästa böcker 2017? Tar gärna emot tips inför årets läslista!