fredag 7 juli 2017

En hemmavecka i juli

Så gick en vecka hemma och vi har grejat i huset och fyllt år. Axel har röjt vårt kaosrum och jag har målat om ett bord en stol en hylla. Köpt en ny matta och skåpet Ivar och skickat min svärfar till Ikea i Uddevalla för att norpa det typ sista exemplaret i hela Sverige av den här bänken. Blev himla fin bakom vår soffa! Lite överbliven väggfärg gjorde susen för det gulnade matbordet vi lånat i väntan på ett som vi tänkt köpa i höst, när Ikea och Hay ska göra ett samarbete (Hay, yey).
Fast obs, väggfärg på bord blir ju inte slitstarkt direkt. Har nu köpt klarlack att lacka över, känns som en nädvändig åtgärd med en tvåårings matspillsnivå i hushållet...


Kul att det ser ut som att allt i vårt hem är helt välstädat och har exakt samma färgskala, hehe. Inte riktigt med verkligheten överensstämmande, det ligger rätt mycket leksaker i skrikiga färger överallt också.
Trädgården är lite bösig på sina håll eftersom vi fällt tre träd nyss, men också så blommig just nu! Vi kom hem från Italien till nån form av roshav. Hoppas vi lyckas hålla liv i dem. Jag lyckas knappt binda upp dem ordentligt (så taggiga!), men de får väl leva sitt eget liv så länge. Hänga och slänga. Att plocka egna jordgubbar och smultron till frukostarna känns fortfarande som en livsrevolution, det fortsätter kännas så rätt länge efter husflytt va?
(Den där revolutionen har förvisso varvats med känslor av att vi "aldrig kommer bli klara", men det blev ett uppsving när vi nu fick lite nya möbler på plats. Tror mycket på tavelupphängning som nästa steg för känslan av att det är på väg att bli ett färdigt hem. Projekt projekt.)


Vi hade lite födelsedagskalas i tisdags och medan de vuxna hängde i trädgården satt de här gullona nedan på rad och kollade Bollibompa och åt macka. Alltså... tänk att deras tre mammor (och en av papporna) började i samma klass för tio år sedan och nu finns de här tre och är lika gamla och får följas åt i livet. Det är ju en ganska vanlig grej, att en får barn och att ens kompisar också får det någotsånär samtidigt, men ÄNDÅ. Upphör aldrig att förundras över det här.

Inga kommentarer: