onsdag 19 juli 2017

Lillebror


Han där till vänster är den snällaste ever. Alltid varit. Han räddar djur som sprungit bort, ringer veterinärakuten om han ser en bofink som haltar och pratar alltid om andras framgångar men inte sina egna, trots att han är värsta awesome producenten (och något av en rockstjärna). När vi var små sa han alltid att jag fick låna VAD jag ville från hans rum (Europe-affischer och Pixies-cd:s) och han hjälper alltid till med vad som helst, när som helst. Han är klok, rolig och har ett sånt himla fint fniss. Han är helt orimligt morgontrött och snöar in på en maträtt i taget. Jag älskar honom. Han är min lilla lillebror och idag fyller han trettio år. Grattis och hurra Anders, du är bäst.

(Han har en världsfin sambo dessutom, till höger i bild ovan. Bilden är från Italien i juni, och ett av mina bästa minnen från hela den resan var när vi tre stod och frös i poolen klockan två på midsommarnatten med varsin öl i näven, lite salongs på Limoncello, och pratade om livet. Låt oss alltid göra det!)

fredag 7 juli 2017

En hemmavecka i juli

Så gick en vecka hemma och vi har grejat i huset och fyllt år. Axel har röjt vårt kaosrum och jag har målat om ett bord en stol en hylla. Köpt en ny matta och skåpet Ivar och skickat min svärfar till Ikea i Uddevalla för att norpa det typ sista exemplaret i hela Sverige av den här bänken. Blev himla fin bakom vår soffa! Lite överbliven väggfärg gjorde susen för det gulnade matbordet vi lånat i väntan på ett som vi tänkt köpa i höst, när Ikea och Hay ska göra ett samarbete (Hay, yey).
Fast obs, väggfärg på bord blir ju inte slitstarkt direkt. Har nu köpt klarlack att lacka över, känns som en nädvändig åtgärd med en tvåårings matspillsnivå i hushållet...


Kul att det ser ut som att allt i vårt hem är helt välstädat och har exakt samma färgskala, hehe. Inte riktigt med verkligheten överensstämmande, det ligger rätt mycket leksaker i skrikiga färger överallt också.
Trädgården är lite bösig på sina håll eftersom vi fällt tre träd nyss, men också så blommig just nu! Vi kom hem från Italien till nån form av roshav. Hoppas vi lyckas hålla liv i dem. Jag lyckas knappt binda upp dem ordentligt (så taggiga!), men de får väl leva sitt eget liv så länge. Hänga och slänga. Att plocka egna jordgubbar och smultron till frukostarna känns fortfarande som en livsrevolution, det fortsätter kännas så rätt länge efter husflytt va?
(Den där revolutionen har förvisso varvats med känslor av att vi "aldrig kommer bli klara", men det blev ett uppsving när vi nu fick lite nya möbler på plats. Tror mycket på tavelupphängning som nästa steg för känslan av att det är på väg att bli ett färdigt hem. Projekt projekt.)


Vi hade lite födelsedagskalas i tisdags och medan de vuxna hängde i trädgården satt de här gullona nedan på rad och kollade Bollibompa och åt macka. Alltså... tänk att deras tre mammor (och en av papporna) började i samma klass för tio år sedan och nu finns de här tre och är lika gamla och får följas åt i livet. Det är ju en ganska vanlig grej, att en får barn och att ens kompisar också får det någotsånär samtidigt, men ÄNDÅ. Upphör aldrig att förundras över det här.

torsdag 6 juli 2017

Toscana och Ligurien

Det fanns väl stunder den här våren när vi undrade om det verkligen var så smart att boka in en Italienresa ungefär samtidigt som husflytt (well inte jag då, jag tycker aldrig att en resa är en dålig idé). Men nu med facit i hand vet vi med säkerhet: det var ju ett av de bättre besluten vi fattat. Så skönt att lämna uppackningsjoxet härhemma och dra iväg till Toscana en vecka!

Är väldigt förtjust i att AirBnb:a och det gjorde vi även denna resa. Med vi menar jag vi, våra kompisar Björn och Malin med Folke som fyllde två år på midsommarafton, samt min lillebror Anders och Linnea. Sånt bra gäng!

Huset vi hyrt överträffade alla våra höga förväntningar. Det visade sig ligga på toppen av ett berg med milsvid utsikt både från köket, sovrummen, vardagsrummet, terassen, balkongen och poolen. Våra enda grannar var ett gammalt italienskt par i ett urgammalt stenhus, tanten åkte förbi på sin gamla puttrande traktor i blommigt nattlinne om morgnarna och ropade buongiorno till Nils och Folke som vinkade imponerat. Så kul det är att resa med tvååringar förresten? Bäst. Förutom när de bråkar om samma poolleksaker och så förstås, vilket de ju gör. Men de satt också med huvudena ihop och ritade, fnissade, lekte outtröttligt i poolen och ropade varandras namn det första de gjorde när de vaknade om morgnarna. "Måste öppna dörren! Folke vaken?"

Och så säger de ju så roliga saker hela tiden. Nils kallade hela tiden Björn för "Isbjörnen", tror han blandat ihop de två björn-sorterna litegrann, och i slutet av veckan hittade han självmant på ett smeknamn till Folke som han sedan använde konsekvent: Krabban. Så roligt. "Kom Krabban så plaskar vi i poolen!"

En dag åkte vi till Cinque Terre över dagen, valde Riomaggiore som är den södraste av de fem små byarna. Det var precis så fint som google och en miljon resereportage redan berättat för oss. Förstås. Trånga gränder och färgglada hus och bullrande hav. Kändes ovant med så mycket folk och turister i jämförelse med på vår ensamma bergstopp.

En annan dag åkte vi till grannbyn för en fika, Nils och Folke fick varsin pelargon av en tant och blev SUPERGLADA, själv plockade jag fikonsticklingar vid träden längs vägkanten att ta hem för att plantera. Mycket tveksamt om detta kommer lyckas, men än lever hoppet. Och så åt vi såklart nästan bara vitlökspasta med olika ostar och charkisar, och drack limoncello och annat gött. Det goda livet.

Resans absolut enda minus var ut- och hemresaorna som inte direkt kommer att gå till historien som de smidigaste i världshistorien. Tänk glömda pass (my bad, vi hann dock hämta dem), försenad flight och missad anslutning, en extra natt på flygplatshotell i Frankfurt och en hyrbilsfirma som strök vår bokning när vi ringde och sa att vi skulle bli sena till upphämtningen (!) Trots att vi skulle betala samma summa och alltså bara slita på bilen en dag mindre. Förstår fortfarande inte logiken. Ganska många telefonsamtal för att kirra nya bilar. Sen: Sms från Anders och Linnet om att Linneas pass hade gått ut. (De åkte dagen efter oss). Med provisoriskt pass i hand höll de sedan på att råka ut för samma sak som vi och missa sitt anslutningsflyg pga försening, men de hann med en hårsmån. Vi alla sammanstrålade i hyrhuset exakt samtidigt på torsdagskvällen, efter att ha kört från varsitt håll på de oändligt smala och slingriga vägarna. Några av oss ett drygt dygn försenade.

Så hemresan. Efter att vi checkat pizza och lutande torn i Pisa var flighten inställd eftersom vårt plan hade landat i Bologna istället för Florens. Nytt flygplatshotell som vi först råkade boka på fel datum så att det blev dubbelt så dyrt. Hoppas Lufthansa står även för drullemisstag. Innan vi somnade sa Axel "erkänn att du innerst inne gillar sånthär?" och alltså jag skulle ju inte välja inställda plan, det skulle jag inte, men de är ju ändå lite en del av äventyret. Jag gillar ändå grejen med att man kan hamna var som helst när man reser. Som på ett hotell nånstans där man får äta en supergod gorgonzolarisotto från room servicen och vakna 03.15 när ens son förklarar att "flygplanet gick sönder, åka annat flygplan nu!".

Här kommer som vanligt lite för många bilder, hej hej: