tisdag 28 september 2010

En konstig grej med Schweiz, del I. "Öppettiderna/stängningstiderna"

Det finns så många saker i Schweiz som för en svensk ter sig märkliga, och minst lika många saker som är fantastiska. Under vårt dryga år här har vi samlat på oss så många iakttagelser att det faktiskt borde bli en liten serie. En konstig och en bra Schweiz-iakttagelse i veckan, eller så.

En konstig grej med Schweiz är hur som helst att många butiker inte bara har stängt på söndagar*, de har också stängt på lunchen. Ofta en och en halv till två timmar. Detta gäller allt från mindre matbutiker till möbelaffärer och postkontor. Vad är grejen? Måste alla som jobbar där äta lunch samtidigt? Och aslänge? Uträttar kunderna aldrig ärenden under sina lunchraster, eftersom butikerna bedömer att de har råd att ha stängt under tiden på dagen då alla andra är lediga? Och, är det verkligen gött för personalen att ha två timmars paus i arbetet mitt på dagen? 

Frågorna är oändliga, och svaren mycket få.
__________________________

* Vilket ju är konstigt i sig. Argumentet "ingen ska behöva jobba på en söndag" ter sig ju tämligen tunt när det finns arbetslöshet och människor som uppenbarligen mer än gärna skulle vilja arbeta då.

söndag 26 september 2010

Hm.

Sitter och kollar lite grejer inför några eventuella frilansjobb i Marocko, och överväger möjligheten för en avstickare till ett flyktingläger i Algeriet. Googlar fram en karta och tänker att avståndet från Marrakech ser ju inte alltför stort ut.

Sen ser jag vilken väg google maps rekommenderar. Haha.

 
Tillägg: Kollar flygbiljetter också. På ganska många datum kostar det 32 CHF - drygt 200 spänn - att flyga till Marrakech från Geneve. Även om det såklart kommer att tillkomma avgifter för bagage, toabesök och luften man andas på flighten känns det ju ändå som ett väldigt bra pris! (Tycker min plånbok i alla fall, den är helnöjd även om miljön säkert inte  instämmer...)

onsdag 22 september 2010

Erich, warum bisch Du nid Ehrlich?

Har trots det fina vädret suttit och skrivit hela dagen, på ett reportage till GP om Schweiz  främlingsfientliga parti SVP (som också är landets största).

Häromkvällen intervjuade jag - roligt nog - mannen nedan, eller rättare sagt komikern som skapat karikatyrfiguren Müslüm. Han var väldigt trevlig och rätt olik sin påhittade karaktär... Låten har blivit en jättehit här och tänkt som en smäll i fejan på SVP i allmänhet och den lokale SVP-politikern Erich Hess i synnerhet. Jag vågade inte fråga för mycket om låten när jag senare pratade med Hess, misstänker att det kan vara en öm tå.

Hur som helst, i morse läste jag lite mer om Müslüm på 20 Minuten, en tidning i Bern, och såg att jag omnämns i artikeln då det står att "Semih Yavsaner samma kväll ska intervjuas av en svensk tidning angående fenomenet Müslüm". Min "debut" i schweizisk media..haha.

måndag 20 september 2010

Vilse på en alptopp.

Man kan inte sitta hemma och deppa över det kassa valet hur länge som helst, det gör det ju tyvärr inte ogjort. Så idag drog vi till bergen istället, med Sofia och Therese & Henrik och deras gulliga barn. 

Vi provade ett nytt ställe, Meiringen-Hasliberg, och till den "stillsamma picknicken på toppen" lades plötsligt en två timmar lång vandring, då vi råkade gå lite, lite vilse. Två timmar är väldigt lång tid att gå i ett berg för en treårig tjej, men Tilde var en pärla hela dagen och informerade bara oss andra då och då om att "nu är jag faktiskt väldigt trött". Inget gnäll alls. Såna barn ska jag också ha en dag! 

Att gå vilse var dagens bästa, vi hamnade på väldigt vackra ställen, några "off track" och andra on...


söndag 19 september 2010

Så här känner jag inför Sverige just nu.

 

Jag skäms, å det grövsta. Jag är ledsen och jag är förbannad.
Fy fan för er som röstat in ett främlingsfientligt parti i vår riksdag. Fy. Fan. 

lördag 18 september 2010

Mitt livs andra hockeymatch och första kaffekopp.

I går var vi på hockey. Berns lag SCB har det största publiksnittet i hela Europa för en inomhussport och Post Finance Arena som tar ca 16.500 personer var näsan fullsatt. Skoj!

Vi passade på att prova något väldigt schweiziskt: Schümlipflümli. Det är kaffe med sprit och grädde. Eftersom jag aldrig druckit en hel kaffekopp i mitt liv kändes det som en utmaning. Det började med att jag smakade lite på grädden, som hade fått svag kaffesmak, och tänkte: det här fixar jag! Sen tog jag en liten klunk, kände spritsmaken, och tänkte: tack gud, det smakar mer sprit än grädde (ja, så illa tycker jag faktiskt om kaffesmaken upptäckte jag, att sprit kändes tusen gånger bättre). Vid klunk fyra kom den. Rysningen i nackhåren. Spiken i kistan. Droppen i bägaren. 

Det gick inte mer. Jag insåg att jag riskerade att kaskadkräkas i en papperskorg nära dig. 

D räddade mig genom att byta mitt glas mot sitt, och sedan klunka i sig drycken fort som fasen när ingen såg. Jag andades ut. Resten av kvällen var kanon! Själva matchen gick inte Berns väg, de förlorade med 3-0 mot Kloten. Men det betyder att det är Klotens tur att förlora ikväll, när Floorball Köniz (Davids lag) möter samma klubb i innebandyns seriepremiär. Hopp Köniz!

onsdag 15 september 2010

VIKTIGT!

Om tre dagar är det val i Sverige. Mycket tyder på att Sverigedemokraterna kan bli vågmästare och ta mandat i riksdagen. Detta är inte okej.
Högerpopulismen har fått fäste på flera håll i europa, ett skräckexempel är ju här i Schweiz, där partiet SVP (som bland annat låg bakom det ökända minaretsförbudet i november förra året) har blivit landets största parti.
Så för bövelen: gå och rösta i helgen! Eller du som är i utlandet: skicka in din poströst, gå till ambassaden, vad som helst. Det finns ingen ursäkt för att inte rösta. Det spelar roll, det spelar till och med jättestor roll.
SVT och SR har ett samarbete som de kallar Valpejl. Det är en sajt där man kan ta ställning i 50 olika frågor och få fram ett resultat för vilka partier man sympatiserar mest respektive minst med. Skitbra! 
(Skönt att se att procentsatsen för de olika partierna såg ut precis som väntat.)

tisdag 14 september 2010

Saas Fee


I söndags åkte vi genom hela alperna till en stor glaciär vid Saas Fee, i våra vanliga alper fast på andra sidan liksom. Ner mot Italienhållet. Sofia hängde på, och även Therese som just flyttat hit (med sin kille Henrik som ska spela i Wiler Ersigen, ett av innebandylagen i Bernområdet).
Med på utflykten var också Therese och Henriks ljuvliga barn; treåriga solstrålen Tilde och lillgrabben Lucas som bara är sex veckor gammal. Båda kidsen hade ett strålande humör hela långa dagen, verkligen imponerande. Tilde var alldeles till sig när vi åkte gondolen upp på glaciären och fick oss alla att "hålla i våra magar" varje gång vi passerade en stolpe så att det gungade till. Vi andra smälte förstås.

Väl uppe på den silverglittrande glaciären var det en absurd känsla att ligga och svettas i en solstol samtidigt som vi kollade på folk som åkte skidor en bit bort. Härligt, men det var inte utan att vi ångrade lite att vi lämnat skidorna hemma!

måndag 13 september 2010

Kräftskiva i Gerlafingen

Det här med att vara utlandssvensk är ju lite speciellt. Omedelbart när man bosätter sig i ett annat land börjar man promota allt som är svenskt och man hör sig själv ofta slänga sig med klyschor om Sverige, beskriva "den typiska svensken" snarare så som man tror att schweizarna vill höra det än så som det verkligen är. 
Och så skryter man lite om midnattssolen (som ju vi förvisso aldrig sett), om osthyveln (som det ju faktiskt är obegipligt att andra inte tagit över) och så berättar man om vitt och brett för alla som vill höra om hur vi firar jul, nyår, midsommar, valborg, lucia och fan och hans moster.  I detalj. Och så hänger man - förstås - på Ikea orimligt ofta. 

Kanske håller man på sådär för att man saknar en del av det där riktigt svenska beteendet, och därför är det lite gött att få vältra sig i Sverige då och då. Som i lördags, då Sophia och de andra tjejerna som bor i en villa med trädgård i Gerlafingen (ett litet samhälle utanför Bern) ordnat kräftskiva i äkta svensk anda.
Det är faktiskt väldigt många svenskar som bor i Schweiz, minst 10 000. Nånstans har jag läst 17 000 till och med. Alla dem känner vi ju inte, men det känns som att vi känner fler och fler hela tiden. Kul!


(Och så har vi varit på en glaciär i Saas Fee på andra sidan alperna också, igår. Bilder från detta kommer givetvis snart).