fredag 16 september 2016

Lika glad för det är jag, men gladast är nog gäddan

Nä. Det blev inget radhus i Sävedalen. Så trist. Och vilken jävla pärs det är med budgivning!
Det gick upp mer än en miljon över utgångspriset, till drygt fem. Pedagogiskt nog smet priset precis över vår maxgräns, och det mildrar ju ångesten i alla fall. Hellre utom ens kontroll än att för alltid undra om 20 000 till hade räckt, liksom. (Vi ville helst inte maxa utan hoppade av en bit innan maxgränsen. Men hjälp vad svårt att veta i stundens hetta hur mycket man kommer ångra sig om man lägger sig? Var nästan en lättnad att det helt plötsligt kom in en gädda som lurat i vassen och trissade upp det hela ännu mer på slutet. Mardrömmen är ju att nån annan jävel får köpa det för 10 papp mer än ens eget bud..)

Jaja, vad är väl en bal på slottet osv. Vi har ju helt klart tagit oss över nån form av spärr nu i alla fall, för nu Hemnetknarkar vi plötsligt väldigt mycket. Det finns ju många hus ute, men det är trist att inse att vi skulle kunna köpa ett smärre slott och ändå komma billigt undan, om vi bara kunde tänka oss att bo lite, lite längre från stan. Men så vill vi ju inte det! För det är ju nice med stad! Så irri, denna ekvation.

I morgon händer i alla fall detta goa: Nils ska hänga hos mina föräldrar ett helt dygn. Vi ska på bröllop i Stockholm i oktober och kanske vara borta i två nätter, och eftersom han aldrig sovit en hel natt utan någon av oss tidigare övar vi nu med en natt denna helg. Jag och Axel ska då 1. först åka på SPA med hans syrra och mamma 2. hänga runt helt planfritt på eftermiddagen (så peppad!) och 3. gå ut för dinner and drinks på kvällen. Sen gå hem lagom tidigt för att kolla serier i sängen, tänker jag.

Göttans ändå! Radhuslösa eller ej. Men jag hade ju hellre husköpsfirat, det hade jag. Här är det som vi inte ska bo:

(Bilder: Mäklarhuset i Sävedalen)

söndag 11 september 2016

Släktträff och en höst som blev sommar igen

Söndag kväll. Vi har just ätit fänkålssoppa och kollat på första avsnittet av The night of. (Herregud vilket ångestframkallande pilotavsnitt!? Men den verkar bra ändå va?)

Inga direkta nyheter om huset än. Eller, vi lade ettförhandsbud förra veckan som säljarna tackade nej till utan att komma med något motbud. De vill ha den öppna budgivningen efter de riktiga visningarna (som är idag och i morrn), vilket jag kan förstå. Så nu väntar vi in budgivningen som drar igång på tisdag. Känns både pirrigt och klurigt – det här är ju det första hus vi kikar på "på riktigt" så det känns liksom lite svårt att veta exakt var och hur vi vill bo och hur man ska prioritera mellan de olika punkterna på sin wishlist. Men sånt blir en kanske aldrig helt säker på? Det hela känns hur som helst väldigt spännande och som att vi nu tagit några steg närmare det där husköpet oavsett om det blir av på tisdag eller inte. Vi får se.

I helgen har vi hängt i Bexet på den årliga släkthelgen, med moster och morbror och kusiner och kusinbarn osv. 26 av 27 pers närvarande - bra uppslutning! Och sån HIMLA tur med vädret – det blev ju sommar igen som från ingenstans. Bad och kantarellplock omvartannat. Så jädra fint. Tack september.

söndag 4 september 2016

En inskolning, en öfest och kanske ett hus?

Så går veckorna. Inskolningen rusade förbi - den gick som en dans och numera ropar ungen hej och springer rakt in på förskolan när vi lämnar honom om morgnarna. (!) Han verkar älska att vara där. Och även om vi inte var speciellt oroliga eftersom vi gissade att han nog skulle reagera precis såhär, är det så HIMLA SKÖNT. Tanken att behöva lämna ett gråtande barn... nej hu. Men, som personalen så ivrigt påpekar, kan ju ett bakslag komma "precis NÄR som helst", så vi passar på att njuta. Förskolan ligger tre minuter bort också. Vi går en kullerstensgata fram, svänger höger och sen är vi där. Jävligt nöjd med detta!

I helgen har vi varit hemma istället för att åka till Bergsvik som vi funderade på. Detta resulterade i att vi idag fick gå på en förhandsvisning av ett hus idag, som vi nu helt plötsligt är sugna på att köpa. På riktigt!! Det är ett radhus, i samma område som mina föräldrar bor (och där jag alltså också bodde de första tjugo-nånting åren av mitt liv), och just den grejen känns ju både lite konstig och go, på något vis. Hur som helst var det så fint. Helt renoverat. Jättestor altan. Oändligt med skog i närheten, till och med ett himla vattenfall nära (hej idyll) och det ligger en kvart med buss från Göteborgs centralstation. Det är ju ändå att betrakta som nära stan helt klart, för att vara utanför stan så att säga. Och så var det fint. Sa jag att det var fint? Det var det!

Vi har varit på kanske tre-fyra visningar tidigare, utspridda över två år eller nåt, alltid med målet att "lära oss att gå på visning". Detta är första gången vi kollar på riktigt, och nu känns det som som att jo, kanske ska vi bo här? I morgon ska vi lägga ett förhandsbud och jag har ingen aning om hur stor chansen är att vi får det. Enligt mäklaren är det "otroligt stort intresse" inför den riktiga visningen i helgen, så nu håller vi tummarna för att vi kan ro detta iland innan dess. Visst!? Känner mig helt nervös. Har börjat fundera på tapeter och så. Och på vilken fin relation Nils ska få med sin mormor och morfar om vi bor på bara-springa-över-avstånd. Å.

Igår var vi på gatufest på Ringön. Det var nice. Soligt och så. Nils och min kollegas son Lo hade råkat tajma sina outfits hyfsat väl:

torsdag 18 augusti 2016

Borde inte ha jinxat

Det här med att jag skrev för mindre än 24 timmar sen att barnet väl kommer dra på sig förskolebaciller snart? So that happened. I morse lät Nils rosslig i halsen, som att han behövde hosta. Han var pigg i övrigt så vi gick till förskolan ändå (personalen tyckte också att han kunde vara där), men han hade liksom ett väsande ljud från luftvägarna hela förmiddagen. När vi kom hem eskalerade det och han hade det jättekämpigt en stund. Det var hemskt hemskt hemskt. Jag pratade med barnavårdscentralen som fixade en läkartid men sen hörde de Nils i bakgrunden i telefonen och sa att vi borde åka in akut istället. Tillbringade därmed hela eftermiddagen på akuten där han fick 40 graders feber och fick inhalera lite luftrörsvidgande medicin medan jag höll fast honom. Fy fan.

Självklart tajmar detta också med att Axel är bortrest fyra nätter (han är i Nice på svensexa). Tror dock det är värst för honom - inte vara hemma när ungen är sjuk är ju hemskt. Men men. Nils var en sån jädra trooper idag och höll humöret uppe. Min mamma höll oss sällskap på akuten och Axels mamma tog hand om Elsa så jag klarar mig fint trots bortrest barnafader.

Nu sover kiddot i alla fall och jag ska käka laxpasta med pesto, avo, feta, mozza, tomat, sojabönor, citron och cashew (note to self: kom ihåg den mixen, perfektion). Sen ska jag väl sova och vara beredd på att krama och trösta en liten hostande kropp på balkongen i omgångar. Buhu.

En dag i livet osv.

PS. Det här med svensexan i Nice. De är alltså 27 pers som hyrt tre stora hus med gemensam pool i bergen ovanför Nice där de ska hänga i tre dagar och bara ha det gött, äta god mat, dricka öl osv. Inte massa förnedringsgrejer utan bara fokus på njut. Med sol och pool och överraskningsresa som en go fond. Så sjukt fantastiskt upplägg för svensexa/möhippa! Min drömversion av en sådan. (Lägg gärna det på minnet vänner därute, hehehe.)

onsdag 17 augusti 2016

Kolla! Ett förskolebarn!!


I måndags vaknade vi upp som föräldrar till ett förskolebarn. Stort! Det ingav allt en liten milstolpskänsla att promenera till förskolan ihop med denne lille på morgonen (med pauser för att plaska i fontänen, plocka fallfrukt och slänga grus – det ska bli intressant att göra samma promenad under vanliga stressade vardagsmorgnar, hehe). Jag är i alla fall glad att Nils hann lära sig gå ordentligt innan starten så att han inte blir helt nermejad av de stora barnen (lika mycket). 
Det är 1-5-åringar i gruppen och det verkar han tycka är svinroligt. Barnen vi träffat hittills är ohyggligt rara, personalen verkar go och bra och gården (som ligger på baksidan av Kafé Kringlan och därför doftar nybakat, true story) grön och lummig. Skulle verkligen säga att inskolningen går finfint hittills, men då har vi i och för sig inte lämnat än eftersom jag är med hela tiden de första dagarna. Så den vanskligaste biten återstår. Hoppas väldigt mycket att han ska vara helt cool med att vara kvar där själv på fredag för hur sjutton löser man annars att gå därifrån?
Men ja. Nu är det bara att sitta och vänta på ett kommande vabb-maraton va? (En av pedagogerna berättade till exempel ingående idag om en hemskt elak halsfluss som två tvillingar nyss hade haft och som hon hoppades att de var helt friska ifrån. Jorå. Bara att vara beredd!)

Och hur som helst: Tack alla skattebetalare som gör att vi får allt det här superba varje månad för en fullt överkomlig peng. Det är faktiskt fantastiskt ju!

måndag 15 augusti 2016

Nils, 16 månader


(Skrev detta för några veckor sedan men glömde posta det då. Eller hade inget wifi rättare sagt.)

Nils, Nobi, Puppy, Smulan, Räkan, älskade barn. Nu har du blivit 16 månader och är närmare att vara en ettochetthalvtåring än en ettåring! Så stor! Det är sommar och vi har långledigt, när jag skriver detta är det kväll och jag sitter på altanen i Bexet, månen glittrar i vattnet, du och alla andra sover. Det här är den bästa plats jag vet.

Vi har en sån himla fin sommar. Midsommar firade vi här i Bexet, med Folke och Björn och Malin. Mormor och morfar var här också och dansade runt midsommarstången med dig, mormor hade gjort en fin krans till dig och du lät den till min stora förvåning sitta kvar på huvudet! Du ville bada och hoppa rakt ner i vattnet hela, hela tiden. Ropade ”dooda, dooda!” och grät av avund när någon annan badade medan du var tvungen att sitta kvar på altanen och äta frukost.
Några dagar senare åkte vi till Portugal. Det var din tredje utlandsresa (den första var weekenden i Köpenhamn i höstas, den andra Trysil i vintras). Det gick toppen att flyga, vi hade preppat med böcker, leksaker och russin och allt vi kunde komma på och du charmade alla utom tanten framför oss som suckade och blängde varje gång du pep till det minsta. Jag ville nästan att du skulle börja skrika bara för att reta henne.

Vi hyrde ett hus utanför Tavira på Algarvekusten ihop med Ted och Mania. Första natten sov vi dock på ett hotell nära flygplatsen. Där blev du helt besatt av hotellrums-telefonen, tryckte på alla knappar och sa hej hej i luren och låtsasringde till folk. Tror aldrig du ens sett en telefon som inte är en mobil tidigare. Det slutade med att du vägrade släppa den och fick somna med den i famnen.
Vi hade det jättefint i Portugal. Du fick bada i poolen och havet, och det älskar du ju. Poolen mer än havet – det var som att du blev lite rädd nästan för att havet och vågorna var så stora. Men när vi var på stranden hade du just varit sjuk ett par dagar och var inte riktigt dig själv ännu. Det var tredagarsfeber visade det sig, som kom en dag när vi hade åkt iväg på roadtrip längs kusten. Du blev alldeles ynklig i värmen, satt i våra knän och bara tittade. Sån typisk timing! Men du repade dig snart igen. Tror det var allra mest jobbigt för Axel, han blir så himla orolig för dig så fort du inte äter ordentligt som du brukar.

I slutet av resan sa vi hejdå till Ted och Mania och tog tåget till Lissabon bara vi tre. Där hade vi hyrt en helt fantastisk lägenhet med tre dubbeldörrar ut till en smal balkong med utsikt över slottet, taknockarna och havet. Den låg på högsta våningen, kanske sjätte?, utan hiss, med en superdupersmal trappa upp som vi fick bära dig och vagnen upp- och nerför flera gånger om dagen. (Jag hittade den på Airbnb och tänkte ”Skit samma, det ordnar sig! Den utsikten ska vi ha!”)
Vi älskade Lissabon, så vackert. Alla färgglada husfasader och mönstrade kakelplattor, det disiga ljuset, kullarna och de smala gränderna. Vi bara gick omkring hela dagarna. På kvällarna sov du och vi satt och läste och åt ost och drack vin på balkongen. Alla portugisiska tanter blev kära i dig, de busade med dig, du tjöt av skratt och viftade med dina långa ögonfransar. Vi firade både Axels och min födelsedag där och sedan flög vi hemåt igen.

Resten av sommaren har vi varit i Bergsvik och här i Bexet, två veckor på varje ställe. Vi badar och plockar blåbär och hallon och du har fått åka båt för första gången på båda ställena. Du har ett gemensamt ord för mormor, morfar, farmor och farfar: BOPPA. Det säger du om alla de fyra, och aldrig om någon annan. Ibland tar du våra mobiler (eller en fjärrkontroll eller något annat som ser ut som en mobil) och säger ”boppa, hej hej”. Då ringer vi till någon av dem och så pratar ni i telefonen, eller med Facetime så att du kan se dem samtidigt. Du älskar det! Du lyssnar i luren och berättar tusen obegripliga saker som svar.

Det största just nu är att du har lärt dig att gå, det gör dig väldigt lycklig märker vi. Så mycket frustration som försvann ur din lilla kropp när du äntligen vågade släppa taget om våra pekfingrar och gå själv! De första stegen tog du innan vi åkte till Portugal (någon vecka innan din femtonmånadersdag, här hemma i vardagsrummet) och nu har du fått ordentlig kläm på det och kryper ingenting längre. Du snarare springer! Och du har plötsligt blivit så himla artig. Du säger alltid tack tack när du får något, och ropar glatt HEJ till alla med en liten vink. När någon säger hejdå gör du först en slängpuss, sen vinkar du med handen och sen jättestort med hela armen när personen är längre bort. Mitt lilla gryn. Du har jättelångt lockigt hår som hänger ner i ögonen (vi måste verkligen ta och klippa dig snart) och du är alldeles solbrun på armarna trots att vi smörjer dig med 50 hela tiden. Du pratar en massa och kan till exempel de flesta djurläten, förutom att du av någon anledning fått för dig att alla fåglar och hästar säger BA-BA-BA (och kossan säger BU, men det är ju sedan gammalt).

Snart kommer du att uppleva saker utan oss, för i mitten av augusti ska du börja på förskolan. Det blir spännande, både för dig och för oss. Min känsla är att du kommer älska det, hoppas hoppas hoppas.

onsdag 10 augusti 2016

Nä nu

Jag tittar vanligtvis aldrig på sport, det blir liksom bara inte av. Men OS! Älskar OS. Alltid gjort. Blir alltid tårögd när någon vinner en medalj osv. Jag sitter och smygönskar att jag vore supergrym på någon sköj sport och fick vara med där på ett hörn. Det verkar kul. Men i alla fall, nu var det en annan grej:

Det här.

Alltså att en tidning twittrar om en kvinna (Corey Cogdell-Unrein) som tagit guld och glömmer att skriva ut hennes namn, eftersom de beskriver henne som "frun till en spelare i Chicagos Bears" (am. fotboll). Jamen suck på den, ändå.

Tur att briljanta sportjournalister, tillika vänner till mig, som Malin Jonsson, Emma Lukins, Susanna Andrén med flera är på plats och får styr på rapporteringarna! 

tisdag 9 augusti 2016

Hösten

Så var sommaren slut. Ny årstid, ny epok; Nils börjar förskolan nästa vecka. Vad hände, redan ett förskolebarn? Som ska ha en vardag utan oss? Märkligt. Tror han kommer tycka det är jätteroligt, men det känns ovant (läskigt) att vi båda ska jobba och samtidigt lämna-rodda Elsa-hämta-träna-rodda allt annat utöver jobbtiden. Hittills har ju en av oss alltid varit hemma. Säkert därför jag hade lite extra söndagsångest inför den här veckan, inför att börja jobba igen efter semestern. Det kändes som att jag helt hade glömt bort hur man gör.

Nu är jag dock två dagar in och har väldigt skoj på jobbet – det botar ju den där jobbångesten rätt snabbt som tur är. Vädret just nu gör ju också sitt till för höstkänslan, det oktoberregnar varje dag. Får se de två kommande inskolningsveckorna som en extra liten semester efter semestern.

Men å. Jag hoppas SÅ att Nils kommer tycka om sin förskola. 

lördag 6 augusti 2016

Skagen

Hej hej hallå dagboken. I helgen är Axel iväg och tältar och springer i skog med en kompis så jag och Nils är ensamma hemma. Igår körde vi Skagen över dagen med mamma och hennes bästis Else-Gun. Hade mycket roligt! Blev också väldigt väldigt trött, ety det blir man lätt av att åka på utflykt med en ettochetthalvtåring. Speciellt om den har för kul för att vilja sova middag, vill gå själv hela tiden och gärna hälla ut grötpulver i soffan på färjan och så vidare.

Humörmässigt var ongen dock i sitt esse! Han pratade med alla han såg, ropade WOW när han fick en pommes frites och var allmänt rolig, så det vägde upp. Skagen levererade och vi fick som en sista riktig sommardag. När vi gått till en strand däckade Nils till slut i min famn (då hade jag försökt övertala honom att sova i tre timmar; burit honom, låtit honom gå själv, låtit honom stå upp i vagnen, dragit vagnen baklänges och framlänges och spelat Babblarna osv osv osv, och svurit en del inombords) men sen fick jag ligga på en handduk och prata om livet med de mycket kloka och roliga kvinnor jag hade till resesällskap. En sån liten fin stund i livet.

Sen tog vi tåget tillbaka till Fredrikshamn. Barnet mitt high five-ade alla i kupén och erbjöd pussar till höger och vänster, och sen ville han inte sova på färjan heller. Dios mio! Jag stuvade ner mig själv i ett litet fack i fönstret i hopp om att han skulle vilja somna på min arm med havet som utsikt, men det ville han icke. Pigg som en lärka och glad som en sol även fyra timmar efter vanliga läggdagstiden, det får man ju ge honom cred för trots allt. (Det där med att inte bli det minsta trött förrän det roliga är över, och sen somna på en sekund när det väl är det, det har han efter mig. Kändes fint att se ett så tydligt släktskap.)

Klockan 23.30, fem meter från Stenaterminalen, somnade Nils. Och i morse vaknade han kvart i sju som vanligt, ingen kompensations-sovmorgon här inte. Men det var det värt!

Till er som använder Goodreads

Har ni också problem med att Goodreadsappen (och sajten) sorterar böcker helt fel? Ingenting stämmer på mitt konto.. Böckerna under "lästa" hamnar helt hipp som happ hos mig oavsett vad jag väljer att sortera på. MEST fel blir det när jag väljer att sortera på när böckerna markerats som lästa (och alltså inte på när de lagts till) - då stämmer ingenting. I äkta ilandsproblemsanda stör detta mig mycket. Någon som känner igen sig och har löst det? Speak up por favor. 

torsdag 4 augusti 2016

Sommarstugeturnén del två: Bexet

Hej dagboken. Här kommer en helt unik upptäckt: sommaren går för fort! Nu närmar den sig redan sitt slut, vi är hemma för en sista semestervecka i stan innan jag börjar jobba på måndag. Sex och en halv vecka bara rusade iväg. Men herregud så goa de varit ändå! Efter Bergsvik åkte vi direkt till Bexet och hängde där i två veckor med min familj. Vi hade jättefint väder (det blev 27 grader varmt i sjön!!) och var utomhus nästan hela tiden. Det är tur eftersom det blir lite trångt i stugan annars när alla är där samtidigt.

2016 känns som någon form av rekord-år i naturen, det finns rekordmånga blåbär, rekordmycket hallon, rekordmånga getingar och rekordmånga humlor. Osv. Vi utnyttjade verkligen bärbonanzan, plockade blåbär med Nils varje dag på udden bakom stugan och några gånger tog vi långa skogspromenader och fyllde våra bunkar. Anders skulle ta en springtur hem från skogen men kom tillbaka skräckslagen efter tre minuter – han trodde att han höll på att bli överfallen av vildsvin. Men det var tydligen tre fasanser/tjädrar eller dylikt. Mycket underhållande!

En dag åkte vi på auktion i Nickelsbo. Kändes som en väldigt Astrid Lindgren thing to do, och det var väldigt roligt. Anders ropade snabbt hem ett gammalt arkivskåp för 50 spänn och jag fick puls som en liten hare. Spänningen! Därefter upptäckte vi att skåpet dels var låst, dels nog inte skulle gå in i bilen. Det löste sig dock. Jag fick syn på två pinnstolar (som jag senare googlade mig fram till var Arka-stolar av Yngve Ekström!) och blev helt kär i dem, kunde inte tänka på något annat än att buda hem dem. Vi väntade i flera timmar och när det väl var dags hade någon lagt ett jättehögt förhandsbud. Sen gick det upp en bra bit till, till 2000 för en hel och en trasig stol. Himla danskar till att komma och buda på alla bra grejer. Träffade också en trevlig hipster-barnfamilj från Göteborg som budade på EXAKT samma saker som oss, bland alla hundratals föremål - då kände vi oss härligt icke-unika. Hehe. Blev inga Arkastolar för mig, men väl en fotoskrivare. Var sjukt nöjd eftersom jag hade tänkt köpa en sån. Utroparen trodde det var "någon teknikpryl, en liten radio?" så ingen sa emot när jag tjoade ja! efter hans "har jag 20 kronor?"

Jaha, vad hände mer? En dag körde vi swimrun - simmade över sjön och sprang tillbaka x två varv. Det var kul. I övrigt tränade jag mycket mindre än jag hade tänkt. (Ligger verkligen efter nu i mitt 3 gånger i veckan-mål för 2016.) Anders och Axel fiskade väntat nog som galningar de flesta kvällarna och deras interna tävling slutade 3-3 i gös. Sista kvällen hängde jag med i båten. Fick kissa i öskaret. I övrigt en totalt perfekt kväll, månsken och allt. Nils fick äntligen ordentlig kläm på att gå under de här veckorna, och sprang snart runt som en galning. Då försvann all frustration han kände veckorna innan när han ville gå men inte riktigt vågade släppa taget. Så fantastiskt härligt att se honom kuta omkring. Hade velat leva i den här semesterbubblan några veckor till.

Avslutar som vanligt med ett litet urval bestående av en miljon bilder. Håll till godo!


(Och nej Jenny, fotoböckerna är ännu inte påbörjade. En vacker dag osv!)

tisdag 19 juli 2016

Sommarstugeturnén del ett: Bergsvik

Precis som förra sommaren kör vi upplägget två veckor på vardera sommarstället. Två veckor hav, två veckor sjö. Två veckor västkust, två veckor Småland. Nu är Bergsviksveckorna till ända och i morrn drar vi vidare. Men så gött det har varit! Lite dassigt väder först, men det var mysigt ändå och Johanna, Erik och Gunnar kom hit några dagar. De har en båt som de ärvt efter Eriks pappa och som de inte riktigt hade någonstans att ha, så nya planen blev att den ska bo här. Här fanns nämligen båtplats men ingen båt. Sjukt bra plan, men det krävdes en del meck för att få det hela på plats. Först behövdes en "impeller" (nej jag vet inte vad det är) till motorn, som Erik åkte typ 15 mil för att köpa. Sedan kom de hit (10 mil från Göteborg) bara för att inse att den där lilla delen som Erik köpt, den hade Johanna städat bort ur bilen innan de åkte. Och slängt. Så hon fick vända hem igen, 20 mil tur och retur, och leta i soporna. När hon kom tillbaka sa Erik att det "faktiskt var några muttrar med också", som hon alltså inte hade fått med sig. Ja ni fattar. Den nivån. Och detta var bara innan Erik och Axel gjorde själva jobbet, dvs åkte hela vägen till Onsala härifrån (till Göteborg och några mil till) och hämtade båtskrället och körde hit det och sen gjorde i ordning båten till den perfekta fiskefarkosten. Allt det där förlöpte dock utan missöden, så nu finns här en båt!

Och BELÖNINGEN sen när barnet fick ta livets första båttur. Mycket stor. Det var kanske inte precis omedelbar kärlek, vårt lilla kid satt så koncentrerad han bara kunde i knät med små grepp om mina handleder hela färden. Inte rädd, inte heller inte rädd. Men efteråt, när det liksom fått sjunka in: herre vad han gillade båtupplevelsen då. Där! Brum! Där! Brum! DÄR, BRUM! Ville inte göra något annat än att vara på stranden/bryggan.
Han har förresten slutat krypa och kommit igång ordentligt med gången nu, med en hel del frustration som följd eftersom han inte kan springa riktigt så snabbt och obehindrat som han vill. Vissa stunder (oftast, som tur är): total solstråle. Andra: frustrerad. Vill bli buren, vill sen inte bli buren, vill gå själv nedför backen, vågar inte riktigt gå nedför backen. Och då blir han tokig! (liksom föräldrarna). Men det kan man ju förstå.

Annan grej – som inte kan ha undgått någon som rört sig om än sporadiskt i något endaste socialt medie – det är ju en väääldigt gynnsam bärsommar. Herregud vad här är hallon och blåbär. Knäppa mängder. Vi plockar hela tiden, Nils äter sig mätt och bajsar minst dubbelt så ofta som vanligt. Springer naken i hallonsnåren. Det är sommar, allt är som det ska.

(Tack alla Vikengrenare för väldigt härligt häng!)