fredag 19 januari 2018

Killgissar lite om mansplaining

Axel och jag pratade häromkvällen om 2017 års bästa ord, som mansplaining, killgissa och killräcklig (mansplaining kanske kom mycket tidigare än 2017? Men hur som helst). Var helt eniga om att det är väldigt bra ord som beskriver några vanliga fenomen på pricken.

Axel tyckte dock att mansplaina och killgissa är samma sak, att det senare bara är den svenska versionen av uttrycket. Jag hävdar att det står för lite olika saker. Mansplaina känns mer forcerat, när någon liksom trycker sin åsikt eller "kunskap" på en, ofta men inte alltid genom att avbryta eller genom att oombett komma med en synpunkt från ingenstans. Alltså en sorts härskarteknik eller maktutövande som kan se lite olika ut. Killgissa för mig är mer det här med att killar ofta kör på sin teori om något även när de inte är säkra, de liksom "jomen så är det":ar med gott självförtroende, medan kvinnor tenderar att oftare brasklappa med ett "detta har jag inte dubbelkollat, men jag har för mig att..."

Hur tänker ni om dessa begrepp??

Killräcklig är ju för övrigt ett genialiskt uttryck. Verkligen dags att fler än cismän unnar sig att duga och inte tvingar sig själva att överprestera hela tiden. Jag tänker försöka vara killräcklig 2018, men det börjar lite ironiskt eftersom jag nyligen tagit över ett redaktörs-uppdrag på jobbet där min företrädare av olika anledningar låg väldigt mycket efter i tidplanen (och inte hann överlämna till mig eftersom hens bebis anlände tidigare än planerat). Skriver inte så ingående om det, men jag har nu producerat (alltså skrivit själv och köpt in) runt 60 sidor innehåll till en tidning på två och en halv arbetsveckor, dessutom veckorna före jul och efter nyår, när ingen människa är på plats för att intervjuas etc. Det har helt klart blivit några långa jobbkvällar, och lite kortare jullov än planerat. Var alltså inte alls killräcklig här och anpassade insatsen efter befintligt läge, utan såg till att hålla den uppställda första deadlinen trots nästan omöjligt uppdrag, som den "duktiga flicka" jag är. Men det är ju i sig inte en dålig grej.

Slut på utsvävning, åter till min fråga till er:

Mansplaina och killgissa – synonymer eller två separata begrepp om två olika (men förvisso nära besläktade) fenomen?

torsdag 18 januari 2018

Det går bra nu

Apropå gårdagens win i ronden mot Lufthansa påminde jag Ryanair om min claim hos dem som de inte svarat på sen oktober. Fick svar direkt: 5000 kr in för inställt flyg när vi var på bröllop i Spanien i höstas. Yey på den! Äntligen lite revansch. Nu återstår bara besked om jobbresan till Palma, där vi också var rejält försenade båda vägarna. 

onsdag 17 januari 2018

Älskar EU-förordning 261

Ni minns kanske allt flygstrul jag var med om i somras och i höstas? Förra veckan ringde Lufthansa apropå vår första claim, för Italienresan i juni då vi blev försenade ett dygn i varje riktning. De ville de ersätta våra utlägg, 4149 kronor. Jag påminde dem om att de måste betala kompensation också enligt EU-paragraf 2004/261 (lägg den på minnet!), och blev idag uppringd igen. Och:

Vi fick 27 543 kronor tillbaka (!!).

Splittat på två familjer då, men ändå. Blev så himla glad. Det satt verkligen fint, vi har precis anlitat en massa hantverkare som ska fixa vår tvättstuga, hall och lilltoa och ojat oss över hur dyrt det blir. De satte igång i morse. Mycket bra timing detta!

söndag 14 januari 2018

mmminnen från 90-talet

Haha, det där klippet från Hansons 20-årsjubileum som cirkulerar i sociala medier? Så roligt. Nivån av nostalgi!
Ett första konstaterande är ju att de tre brorsorna onekligen är musikaliska fortfarande, men också: Hur kan den lille (Zach?) se ut att vara ungefär 20 år gammal under sitt 20 år senare-framträdande? Hur gammal var han när det begav sig liksom, fem?

Jag fick hur som helst väldigt många flashbacks från högstadiet när jag såg det här mmbop-framträdandet. Minns till exempel att jag i krokarna runt när Hanson slog igenom var lite kär i en kille som jag hade chattat med på Aftonbladets chatt, och sen på ICQ. (Minns fortfarande mitt icq-nummer, gör ni? 22371732). Efter det hade vi också snackat mycket i telefon, han bodde i en annan kommun och jag fick se en bild på honom först när han skickade ett vanligt brev där han hade lagt i ett avklippt foto. Sen bestämde vi att vi skulle träffas irl utanför en skivbutik i stan vilket vi också gjorde. (Herregud). Mina kompisar stod väl bakom något hörn och väntade. Det var i juletider och i skivbutiken spelades Hansons andra singel: "I will come to you". Det starkaste minnet från detta tillfälle är att jag blev otroligt besviken eftersom killen i fråga var jättekort och inte alls såg ut som jag hade trott och väntat mig (eller som på bilden han skickat, förlåt för ytlighet). Stort antiklimax. Ville dock inte vara elak så vi gick och åt på McDonalds på Fredsgatan och därinne satt ett stort gäng från min skola och jag ville sjunka genom jorden. Sedan följde några veckor av awkwardness när jag plötsligt inte ville prata i telefon längre med honom vilket vi hade gjort ganska mycket före irl-dejten. Alltså stackars honom. Men ljuva 90-tal ändå? Eller jag vet inte.

Såg förresten ovan nämnda dude på Landvetter flygplats för några år sedan, han jobbade vid bagagebanden. Fick hjärtklappning, skämdes fortfarande och gick åt motsatt håll. 

söndag 7 januari 2018

Nyåret 2017-2018

Nyårsafton 2017 firades hemma hos oss med två barn och fyra vuxna. Två av oss var preggers (samma två som nyåret 2014). Den här gången skulle vi ha varit en familj till egentligen men ett barn blev sjukt, ja ni vet hur det är.
Det var kul, hur som helst! Papporna styrde maten och gjorde en trerätters till de vuxna och en egen trerätters till barnen, vilken avslutades med en glassbomb. Vi slängde ett snabbt öga på den och struntade sen i den planerade vuxen-pepparkakspannacottan för som sagt: glassbomb.

Bästa tolvslaget var det som vi höll klockan 8 med tomtebloss i trädgården. När det riktiga inföll var Nils redan vaken sedan en timme tillbaka eftersom det lät läskigt i rummet, och han somnade inte om förrän 01, tror jag. Där rök den vuxenmiddagen. Men han pratar fortfarande om hur han och Axel satt på sängkanten och tittade på fyrverkerierna och de "små små luftballongerna som blinkade" på himlen på tolvslaget (sådana där asiatiska lyktor), så det var värt det. Tycker egentligen inte att fyrverkerier är någon hit eftersom de är skit för miljön, skrämmer djur och skadar massa människor varje år, men när nu folk i grannskapet väljer att skjuta upp en massa pengar i luften kan vi ju lika gärna titta på. För fint är det ju onekligen.

På kvällen såg jag också på insta att Lisas bebis kom på nyårsaftonsmorgonen, det blev visst en 2017-bebis after all. Med väldigt liten marginal.

Dagen därpå efter hade vi förstajanuari-häng allihop fram till eftermiddagen och bara såsade omkring efter långfrullen. Ett alltid lika gött sätt att inleda ett nytt år på.

onsdag 3 januari 2018

Självklart men ändå

Kikade just igenom mitt jobbs handbok med anställningsvillkor apropå att det ju är halvdag nu på fredag. Såg då denna upplyftande text - skönt att ha en arbetsgivare med följande inställning till föräldraledighet:

3.1 Föräldraledighet
Anställda bidrar med jämna mellanrum till nationens fortlevnad genom att sätta barn till världen. När det sker har du som du vet rätt till föräldraledighet. Speciellt till dig som är man vill vi säga: ta vara på den rättigheten! Det vanliga är att män inte gör det fullt ut ändra på det! 

Obegripligt att inte alla gör det.

tisdag 2 januari 2018

Bokåret 2017

Jag hade som mål att läsa 24 böcker 2017, två i månaden. Läste 25! Så det gick ju vägen. Fick också in minst en klassiker och minst en på annat språk än svenska, vilket jag brukar ha som minimum-"krav". Här är de:
  • Min fantastiska väninna (Neapelkvartetten #1) av Elena Ferrante
  • Hennes nya namn (Neapelkvartetten #2) av Elena Ferrante
  • Den som stannar, den som går (Neapelkvartetten #3) av Elena Ferrante
  • Störst av allt av Malin Persson Giolito
  • Och varje morgon blir vägen hem längre och längre av Fredrik Backman
  • Den som går på tigerstigar av Helena Thorfinn
  • Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout
  • Nötskal av Ian McEwan
  • Hjärterkung av Hanna Krall
  • Bonjour tristesse av Francoise Sagan
  • Det förlorade barnet (Neapelkvartetten #4) av Elena Ferrante
  • Amineh - inte större än en kalasjnikov: Från peshmerga till riksdagsledamot av Amineh Kakabaveh och Johan Ohlson. 
  • Jakten på Kapten Klänning av Jonas Trolle
  • Min Kamp 1 av Karl Ove Knausgård
  • Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker
  • Livet och patriarkatet av Peppe Öhman
  • Hjärtats innersta röst av Jan-Philipp Sendker
  • Bright shiny morning av James Frey
  • Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson
  • De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru
  • Vi mot er (uppföljaren till Björnstad) av Fredrik Backman
  • Utvandrarna (Utvandrarsviten, #1) av Vilhelm Moberg
  • Invandrarna (Utvandrarsviten, #2) av Vilhelm Moberg
  • Nybyggarna (Utvandrarsviten, #3) av Vilhelm Moberg
  • Sista brevet till Sverige (Utvandrarsviten, #4) av Vilhelm Moberg
Samt, naturligtvis, oändligt många fina barnböcker.

Jag gillade att läsa sviter uppenbarligen, två kvartetter blev det ju. Båda väldigt bra. Anyurus bok som ju fick Augustpriset var otroligt skickligt skriven, ett sorts läskig dystopi om ett framtida Göteborg. Livet och patriarkatet borde användas i skolor tycker jag, så smart förklarat om vårt samhälle, våra normer och strukturer och vad de gör med oss. Konstigast var Nötskal, där berättaren är ett foster som ligger i sin mammas mage och lyssnar till hennes mordplaner på fadern. Jag var besviken på Amineh Kakabavehs bok som förvisso skildrar en superintressant historia om hennes bakgrund som peshmergasoldat, och lärde mig en hel del, men samtidigt var ganska stolpigt skriven och hade kunnat berättas på ett bättre sätt av Johan Ohlson som varit med och skrivit den. Gillade de flesta av årets böcker, många var bra men av helt olika anledningar. Om jag snabbt skulle kasta ur mig en rekommendation bland dessa böcker till någon skulle det säkert bli Bright shiny morning eller Och varje morgon blir vägen hem längre och längre

Sammanfattningsvis....

... har jag läst tjugofem böcker av arton olika författare. Nio kvinnor och nio män, om vi förutsätter att pseudonymen Elena Ferrante är en kvinna, vilket hon ju tros vara (de flesta tror att hon är översättaren Anita Raja). Jag känner en av författarna personligen (hej Peppe!).
Precis hälften av författarna är svenskar, övriga kommer från Italien, USA, Storbritannien, Polen, Frankrike, Norge, Tyskland och Finland (en finlandssvensk). Bland de svenska författarna finns de med rötter i Iran och Uganda, men oj vad västerländskt det ändå blev i år. Vill verkligen bredda det till nästa.
En av böckerna var på engelska, resten på svenska. Fem var dokumentära/verklighetsbaserade, tjugo skönlitterära (om än ofta baserade på verkligheten). De skrevs mellan 1949 och 2017, och utspelar sig från mitten av 1800-talet fram till nutid.

2017 var verkligen ljudböckernas år, skaffade väl Storytel någon gång i slutet av förra året. Försöker ha en läsbok och en lyssnabok igång samtidigt hela tiden. Fler än hälften av ovan böcker är lyssnade på.

Vilka var era bästa böcker 2017? Tar gärna emot tips inför årets läslista!

söndag 31 december 2017

Årslistan 2017


1. Hände något/gjorde du något i år som aldrig hänt förut? 
Ja, vi köpte ett hus!

2. Höll du dina nyårslöften?
Ja och nej. Ja, jag läste fler än 24 böcker. Nej, jag tränade VERKLIGEN INTE tre gånger i veckan i snitt, tränade fasen knappt alls pga sjuk hela tiden. 

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Hell yes. Till exempel blev Nicole & Martin, Andrea & Mange, Karin & Anders samt Sofia & Andreas föräldrar för andra gången. Kerstin & Anders samt Martin & Sofia blev föräldrar för tredje gången. Lisa hade bf IGÅR så det kan komma en bebis till innan tolvslaget. Återstår att se. Flera vänner ska också få barn under 2018, bland andra Björn & Malin som kommer till oss ikväll och har bf om mindre än två veckor. 
(När jag läser ovan inser jag att våra vänner har extremt homogena namn… indikerar en hel flock av vita 80-talsfödda medelklassmänniskor...haha.)

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, och LÅT DET ALDRIG HÄNDA.

5. Vilka länder besökte du? 
Polen (weekend med K i Warzsawa i våras, som jag inser nu att jag fortfarande inte bloggat om), Italien (semester i Toscana i somras) och Spanien två gånger i början av hösten (bröllop i Toledo samt Palma med jobbet). Hade även en ofrivillig övernattning i Litauen av alla ställen, på grund av missad anslutning på ena hemresan. 

6. Är det något du saknar år 2017 som du vill ha år 2018?
Ja, hallgolv. Och färdigrenoverad tvättstuga. Vi har stått ut med spånskiva i hallen hela sommaren och hösten, men i januari ska detta åtgärdas. Och en altan vill jag också gärna bygga 2018! Helst innan bebisen kommer.

7. Vilket datum från år 2017 kommer du alltid att minnas?
Sista helgen i maj när vi flyttade in. Pappas 70-årsdag 5 juni som vi firade med en hotelltrip till Båstad med familjen och fick perfekt försommarväder i två dagar trots att det regnade massor både dagarna före och efter. Magiskt, var det. 

8. Vad var din största framgång 2017?
Kanske att jag såg till att få hyresnämnden att godkänna ett bytköp som innebar att vi fick köpa ett hus och hon som ägde det fick ta över vår hyresrätt. (Vi var ju tvungna att betala ett marknadsmässigt pris ändå på huset, men gött att slippa budgivning.) Ingen har tydligen lyckats få godkänt i ett sådant ärende sedan 2006, eller nåt. Heja mig!

9. Största misstaget?
Att jag lyckades krossa både min och Axels iphoneskärm. Så trött på mig själv. De är ännu inte lagade heller.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
HA-HA-HA. Ja.
Influensa från helvetet som avslutades med en öroninflammation i januari. Magsjuka två gånger i mars. En månads förkylning i maj. Frisk sommar! Sen TRE månaders förkylning i aug-okt (!) där det lät som att jag skulle hosta ut lungorna, och så höstblåsevirus som gjorde mig livrädd pga samtidig tidig graviditet. (Fick aldrig några blåsor men ganska säker på att det var detta virus eftersom Nils hade höstblåsor och jag fick extremt hastig feber, precis som honom, precis dagarna efter). Magsjuka igen i början av december. Jorå.

11. Bästa köpen?
Huset, och möbler/inredningsgrejer. Möbelwise har vi faktiskt gjort många bra Blocketfynd, som en jättestor och helt ny matta för 200 kr, matbord för 1000 osv. Nöjd!

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Huset naturligtvis, hehe. Huset blir visst svaret på många frågor. 

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Verkligen. Att vi blev gravida igen. Att många kompisar också blev det, så att vi kommer ha bebisar samtidigt igen. Att renoveringen av huset blev klar så vi fick flytta in. Och min familj, varje dag. 

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2017?
Pass? Jag försöker nu klämma ur mig några bra låtar men alltså nej, ingen låt kommer vara "så 2017", tyvärr.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag har absolut varit lycklig i år (också), men ska vi se till smidighet och flyt, projektledning av diverse renoveringar, räkna in alla månader av sjukdomar och slänga på lite graviditetsnoja på det som en konsekvens av sjukdomarna, så kommer inte 2017 vara året då allt peakade. Det kommer det inte. 
Tänker mig att 2018 har potential att toppa detta år, med ny bebis, ett hus som är mer inbott och kanske kanske får en nybyggd altan, och föräldraledighet (mmmm föräldraledighet). Ja ni hör. 2018 blir bra. 



16. Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat. Så trist svar, men sant. 

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Oroat mig över att olika virus ska skada bebisen i magen. Alltså jag har inte oroat mig orimligt mycket men med Nils mådde jag så bra hela tiden och var extremt icke-orolig. Den här gången har jag haft anledning att googla olika virus eventuella effekter flera gånger och ju mer man lär sig desto värre blir ju tänk om-tankarna. Hatar framför allt att svaret nästan alltid är att man "inte kan veta med säkerhet". Vill verkligen veta saker med säkerhet. 

18. Hur tillbringade du julen 2017?
Som redan bloggat om: båda våra familjer firade hos oss, i nya huset! Så fint. De enda som saknades var Erik och Torunn och barnen, som vi dock firade med den 25:e som alltid. Mycket nöjd med upplägget. 
Förra året skrev jag bland annat detta: "Älskar att våra familjer firar tillsammans och målbilden för livet just nu är att ha ett hus nästa år och fira med allihop där." Så blev det alltså!
Mellandagarna: Bexet som vanligt. Med nyrenoverat kök denna gång!

19. Blev du kär i år?
Fortsatte vara. Är så otroligt kär i min kille faktiskt. Tänker på det ofta, vilken lyx det är att känna så.  

20. Favoritprogram på TV?
Ja vad har vi sett för serier i år egentligen? Big little lies var väldigt bra. The Deuce var rättså bra. Har garanterat sett en massa fler jag inte kommer på nu. Har plöjt en hel del skräp-tv också, som orimligt många säsonger av Gift vid första ögonkastet. Underhållande!

21. Bästa boken du läst i år?
Några väldigt bra var De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru, Peppes Livet och patriarkatet och Bright shiny morning av James Frey. Och så två kvartetter: Neapel-böckerna av Elena Ferrante och Utvandrarna-sviten av Vilhelm Moberg. 

22. Största musikaliska upptäckten eller upplevelsen?
Upplevelsen: Pale Honey (min brors band) och alla deras fina framgångar! Har bara sett dem live en gång under året (tror jag), i november på Pustervik, men de själva har fasen spelat världen över. London, New York osv. Och blivit nominerade till massa fina priser. Stolt syrra!

23. Något du önskade dig och fick?
Ett hus. ("Fick", eheeee I wish. Inte direkt fick.)
En bebis i magen. 

24. Något du önskade dig men inte fick?
Tid till att pyssla med mina bilder, fotoböcker, sådant. 
  
25. Vad gjorde du på din födelsedag 2017?
Alltså… jag minns inte riktigt? Vi var hemma i huset den veckan i alla fall, efter Italien men innan sommarstugorna. Och på Axels födelsedag dagen före min hade vi någon form av kombinerad dubbelfödelsedags- och inflyttningsfest för våra vänner. 

26. Finns det någonting som skulle ha gjort ditt år ännu bättre?
En liten trissvinst så att vi hade kunnat bränna av ALLA våra tilltänkta projekt med huset nu direkt, och sen bara njuta. Okej en ganska stor vinst hade det ju behövt vara. Förlåt att alla svar handlar om hus, det är tydligen det enda jag tänker på och absorberas av 2017. 

27. Vad fick dig att må bra?
Varje gång jag blev frisk efter någon sjukdom och fick LIVET tillbaka energimässigt. Och ja, självklara saker som mitt fantastiska barn, min briljanta kille osv. Och resorna! Var och en av årets resor har varit sjukt härliga trots att flera av dem inkluderade enormt mycket strul och förseningar. 

28. Vad minns du tydligast ur nyhetsflödet det här året?
Metoo-rörelsen, såklart! Det har verkligen varit en stor grej som nog kommer medföra förändring, på riktigt. Häftigt. Minns också t
errordåden på många håll i världen, däribland i Stockholm. Nazisterna som (försökte) marschera Göteborgs gator och alla fantastiska människor som hindrade dem. Trumps många orimligheter, och munhuggande med Nordkorea. Två galningar med kärnvapen - hjälp! 

29. De bästa nya människorna du träffade? 
Tex Karin, vår duktiga och härliga formgivare som tog över när lika eminenta Andrea gick på föräldraledighet. Och flera nya grannar som vi gillar mycket!

30. Vad har du för nyårslöften inför 2017?
Först ska vi se hur jag lyckades med förra årets. Resultaten inom parentes:
  • Snitta tre träningar i veckan. (Eh nej.)
  • Läsa minst 24 böcker. Ljudböcker räknas. (JA!)
Och så årets. Inför 2018 lovar jag att:
  • Gällande huset: Få klart hallen, lilltoan och tvättstugan (detta sker enligt plan i januari). Därefter arbetsrummet och minsta sovrummet som just nu båda används som förråd. Bygga en altan. Byta lite fasadpanel, flytta ut staketet till tomtgränsen och bygga ett förråd. Detta är vad vi tänkt oss att hinna (innan april..haha), hoppas det går.
  • Träna. Kommer inte sätta upp ett konkret mål eftersom det är svårt att veta hur pigg kroppen är efter förlossning, men är sugen på att komma igång lite lagom när det känns rätt. Innan årsskiftet hoppas jag verkligen att jag fått tillbaka flåset, känner mig stark och kanske boostat en och annan muskel en aning. 
  • Läsa minst 36 böcker, avancerar alltså från 2 till 3 i månaden. (Inkl ljudböcker). Tänker att föräldraledighet borde göra det ganska lätt att uppnå (hoppas). 

2017, du var ett fint år, men du var inte det lättaste år jag haft. Det var mycket logistik och sådant inblandat. Mycket på att göra-listorna nästan hela tiden. Men det var skoj också! Och härligt att flytta in i huset en lummig försommar och se massa olika grejer växa upp i trädgården. Väldigt mysigt med en växande mage med en sprattlande liten abborre i. Världspolitiskt... finns ännu en hel del att jobba på. 

Idag är det nyårsafton och vi firar med att Axel springer Sylvesterloppet med Anders och Linnea vid lunchtid, sen får vi Björn, Malin och Folke över på middag och fir. Vi siktar på att laga en trerätters till de vuxna och en egen trerätters till barnen. (De ska få "glassbomb" till efterrätt, vi pannacotta. Känner att de eventuellt drog det längsta strået?). Hoppas ni alla får en rolig dag och kväll, vi ses 2018! 

(Och jag vet inte varför vissa rader får pytteliten text!)



lördag 30 december 2017

Ett favoritminne (och en nyhet) från 2017

Det var slutet av september och sådär halvvarmt att det räckte med en tjocktröja i skogen. Jag och lilla familjen gick omkring i timmar, "på äventyr i Slottsskogen" som Nils sa om alla promenader i alla skogar, och hittade både trattisar och gula kantareller trots att vi glömt svampkorgen hemma. Fyllde istället kläder, fickor och påsar. Älskar att gå runt i skog utan stigar, bara kliva omkring på måfå. Hitta en liten tjärn, peka ut harpluttar.

Vi kom ut uppe på berget på andra sidan med utsikt över havet. Åt lunchpicknick och fika. Och då, när vi satt på varsin sten i ljungen med varm choklad och bokstavskex i händerna, passade vi på att berätta denna pangnyhet för Nils: att han ska bli storebror i april!

fredag 29 december 2017

Dagbok från en jul

Så fint det var att vakna på julafton och veta att nu behöver vi inte flänga iväg någonstans, för alla kommer hit i år. Första julen i huset. Jag jobbade ju lite fler dagar än planerat sista veckan och vi hann inte göra riktigt allt jag hade tänkt, som att hänga upp lampor över matbordet osv, men det gjorde inget. Övade mig på att inte tänka att jag ska hinna allt.

Så vi vaknade faktiskt till ett totalt julelugn. Åt risgrynsgrötfrukost. För Nils del mest socker och kanel. Han öppnade sista adventskalenderpåsen och badade med sin far – sen kom alla: mina föräldrar och Anders och Linnea och Axels föräldrar och andra Linnean. Jag kände att exakt detta varit min målbild med huset: att kunna få plats med en massa människor som umgås samtidigt i olika delar av vardagsrummet/huset utan att det känns trångt. Och så kändes det nu! Tur, för ute kunde vi inte direkt vara. De senaste veckorna har det ju faktiskt varit snö ibland, då hela trädgården varit vitkrispig och fin, men den här julaftonen bjöd precis som vanligt på regn och plusgrader. Det var så regnigt att vi inte ens gick ut på den planerade långpromenaden. Inte på någon kortpromme heller. Men vi åt mycket mat och godis, kollade Kalle Anka (SÅKLART!) och hade det allmänt fint. Älskar jul som ett barn.

När tomten kom var Nils mycket laddad. Han sprang och öppnade dörren, ropade "Hej tomten, kom in bara, du kan få titta på mitt rum!". Det ville tomten gärna. Förstår verkligen att barn kan bli blyga eller rädda men det här barnet var det verkligen inte. Tvärtom bad han tomten hjälpa honom öppna snörena på paketen och blev glad när han fick kramar. Ropade "gå försiktigt så du inte snubblar på min bondgård!" när tomten skulle gå. Och tomten du tappar byxorna! (för det gjorde han).

Så följde julklappsleken och allt det där. En sån jädra fin jul var det. Somnade mycket tillfreds.


Traditionsenligt firade vi hos Axels föräldrar på juldagen, med hans bror och familj också. Tomten kom även denna gång och när Nils fick höra att farmor var i tvättstugan JUST DÅ sprang han raka vägen till hallen för att ta på sig skorna och hämta henne. Blev upprörd när han inte fick det. Gulle. Ikväll återberättade han för mig att tomten hade skrivit "God Jul Nils" på hans paket och att han blev glad för det. Dör vad barn är gulliga.

Framåt kvällen åkte vi sen ner till Bexet där vi hängde några dagar till med min familj. Minns mellandagar då vi gått på isen på sjön tills det knakat, eller åtminstone haft knirrande frost på gräsmattan. Och för att nu liksom mina morföräldrar gjort i alla tider notera vilket väder som rått vid olika tidpunkter kan jag rapportera följande: julen 2017 var det plusgrader men kallt som faen, snett regn och jättemycket vind. Horribelt. Blev mest inomhuslek alltså, men det var mysigt det med. Nytt kök i stugan! Kändes dubbelt så stort som tidigare plus äntligen: diskmaskin. Fick himla himla fina presenter dessutom. Och sovmorgon till 11 två dagar i rad (tack mor och far).

Tack alla inblandade för en väldigt ljuvlig julig jul. Pussohej!

torsdag 21 december 2017

En era

Så är det nu utgivet: vårt allra sista nummer av GP:s helgmagasin Två Dagar, som jag ju varit redaktör för i två år. Så konstigt! Det har varit sjukt roligt. Cirka 30 sidor i veckan i två år har vi gjort. Vi har skrivit reportage om alltifrån greenwashing, raggarkultur, turismens konsekvenser och framtidens proteinkällor, till syrisk matkultur, hipsterpizzatrenden och havsplast från svenska stränder som blir till mode. Och mycket, mycket, mycket annat.

Intervjuat skådisar, politiker, musiker, författare, komiker, kockar och kvinnorättskämpar. I det allra sista numret gjorde jag ett porträtt på Erik Haag och Lotta Lundgren. Vi pratade bland annat om Eriks plojighet, varför han envisas med att vara naken jämt. Om Lottas starka självförakt tillika självförtroende, om varför det är rimligt att tänka bränn BH:n när du ser en prinskorv och om hur de tycker det är att jobba tillsammans hela tiden. Älskar att skriva porträtt. Om någon till äventyrs vill läsa för att ha lite koll på dem inför julvärdskapet i svt kan hen göra det här (på min sajt för GP har ju börjat med betalvägg).


Anledningen till att vi inte kommer göra den mer är att GP kommer att göra den inhouse igen vilket ju känns helt självklart och naturligt nu när de börjar få styr på ekonomin igen efter några års kris. Men trist för oss, såklart. (Produktionen av Två Dagar och alla andra av GP:s bilagor har alltså legat ute på byråer i några år). 

Själv kommer jag att redaktöra andra tidningar på OTW framöver. Den här veckan hade jag tänkt gå på julledigt och bara mysa runt, men eftersom en kollega till mig blev pappa i helgen (vilket var beräknat till januari) har jag istället fått steppa in och ta över hans jobb utan att ha fått någon överlämning. Jobbade i mer än tolv timmar häromdagen med att kartlägga allting, kontakta tusen personer och göra upp tidsplaner. Det mesta visade sig ligga rätt långt bakom tidsplanen jämfört med vad jag hade varit bekväm med, om vi uttrycker saken milt, så istället blev det jobb ända in i kaklet den här veckan för att rädda upp situationen. Och inga goa extra lediga dagar efter nyår. 

Meeeeen snart är det jul, alldeles oavsett! GOD JUL önskar jag er alla. 

tisdag 19 december 2017

Granen och den undvikta krisen



Sedan vi köpte det här huset har jag längtat efter detta: att få köpa en gran och ställa in den i vårt vardagsrum. Vår allra första egna gran. Eftersom vi firat jul hos föräldrar tidigare har det inte varit så mycket lönt att ha en egen, men NU!!

For till Ikea och köpte en i helgen och åkte direkt hem och klädde den. Det var underbart faktiskt. Som genom ett mirakel insisterade jag på att klippa ut en stor matta av plast att lägga under själva julgransmattan, jag bara kände på mig att vi (jag) skulle spilla vatten när jag vattnade. Axel tyckte att detta var overkill, men klippte snällt en fin matta av underlaget till vårt golv som blivit över vid golvläggningen.
Morgonen därpå vaknade vi till en julgransmatta som var helt genomblöt. Den nyinköpta julgransfoten hade läckt. Är mycket, mycket tacksam över att vi inte förstörde trägolvet som ju är nylagt i hela huset. Det hade varit...trist. Men nu är ny fot inköpt och julefriden räddad. Blir nästan rädd av detta även i efterhand.

Hörrni: kolla era julgransfötter noga. Släck ljusen efter er. Sätt ingen knäck i halsen!

torsdag 14 december 2017

Rösta rösta rööösta!

Nu har den här männschan kommit in i bloggandet igen ser ni! :)

Vill med detta inlägg be er om en tjänst: min brollas band Pale Honey som han också producerar har jag ju skrutit om förut (hehe) och nu har de nominerats till inte mindre än två priser på P3 Guld-galan: Årets Grupp och Årets Rock. Det är superenkelt att rösta, och det kan göras fram till i morgon.

Skulle bli superglad om ni vill göra det! De förtjänar verkligen all fin respons de får. Plus är sjukt bra.

Den som vill vara extra snäll såhär en vecka innan tomtens ankomst kan också klicka in och rösta på dem till Gaffa-priset, där de är nominerade i inte mindre än tre kategorier: Årets album, Årets Grupp och Årets Pop/Rock.

Igår spelade de förresten i New York dit de blivit överflugna (how flådigt), och i morrn spelar de med The Sounds i Karlstad, tror jag det var. Leva life.

TACK på förhand!


onsdag 13 december 2017

Lusse lelle


Ingen fick ögoninflammation eller annan sjukdom! Klockan sju i morse firades luciatåg utomhus på förskolan och Nils tyckte att detta var årets highlight. Så fint. Satt jämte sin bästa förskolekompis Y, hon var utklädd till sockerbagare. Alltså utklädda barn som sjunger i grupp? Dör så gulligt.

tisdag 12 december 2017

Återställer balansen

Okej kände att jag bara nämnde en massa gulliga kommentarer från barnet i förra inlägget. Nog för att två och ett halvt-åringar är sjukt rara med alla sina pussar och älskar dig och du är min bästa kompis, men jävlar i min lilla låda vad de också kan vara ologiska och pröva ens tålamod.

En konversation kan ju också låta såhär (autentiskt exempel):

– Nils, vill ha ha linschips som fredagsmys?
– Ja gääärna!
Häller upp chips i en liten skål. 
– Nej! Inte en skål!! En mugg!
Hämtar en mugg att hälla upp i. 
– Nej! Inte den! Jag vill ha en SKÅLMUGG. Med blomma på!
Hämtar en annan mugg som mirakulöst nog får godkänt som skålmugg. Med blomma på. Häller upp chips i den. 
– Nej mamma, inte SÅ MÅNGA sipps!!

Ger upp. 

En bit in i december


Så blev det december också. I skrivande stund singlar det Bullerbysnö utanför fönstret, trädgården är alldeles vit och det är sådär tyst när man går ut. Så otroligt mycket vackrare än när allt bara ser vinterkalt och rörigt ut, hoppas kylan håller i sig. Nils sa i morse att det var fint att det glittrade i snön och det var det.

Det var en sån fin helg som gick också. Vi skickade barnet på pepparkaksbak och övernattning hos farmor och farfar tillsammans med sina kusiner, och hade därmed barnfri lördag och söndagmorgon. En timme innan vi skulle åka konstaterade jag att herregud, alla är friska, detta kommer att bli av. Fem minuter senare ringde Axels bror och sa att L hade fått ögoninflammation. Såklart. Vi valde ändå strategi: gamble, så jag misstänker att vi har en ögoninflammerad vecka att vänta oss. Men det får det vara värt. Barnet var överlyckligt och stod i hallen med sin packade uggleryggsäck på, det var inte som att vi hade hjärta att ställa in direkt.

Jag och Axel fick dessutom tillbringa hela eftermiddagen och kvällen med hans bror och fru på stan, åt middag på Natur och det var ju mighty fine. Åkte hem sen och tänkte kolla serier halva natten på grund av den stundande sovmorgonen, men somnade väl båda två typ 30 minuter in i ett avsnitt av The Deuce. Jaja.

Hämtade upp en toknöjd unge söndag morgon och åkte till jul på Liseberg. Nils tyckte till sina föräldrars glädje att alla åkattraktioner var JÄTTE-LOLIGA!! och JÄTTE-KUUL! och gick JÄTTE-FORT! Han blev också mycket förtjust när han fick en kram av en Lisebergskanin samt när han hörde någon av de luciasånger han lärt sig på förskolan. Övar varje dag hemma inför luciatåget på onsdag och finns det något gulligare än en tvååring med sina små "tipptapp"-pekfingrar i luften? Nej, det gör det inte. Måtte inte ögoninflammationen ta oss innan onsdag!

Jag har julpeppat sen början av november eller så, har nog gått på jullov mentalt. På fredag tänkte vi köpa gran och jag längtar ihjäl mig. Att svänga förbi macken och haffa en känns ungefär lika drömskt idylliskt som det gjorde för Rudolf i Sunes Jul att gå ut och hugga en i skogen.
En kväll (ja, förstås sent den sista november, när annars?) pysslade jag ihop en adventskalender med 24 påsar, som jag hängt under köksön (kändes otroligt osmart först men nu har barnet faktiskt köpt konceptet bara öppna en om dagen!), och band en krans till dörren. Ja ni hör ju, husligheten vet uppenbarligen inga gränser nu när vi ska fira jul i vårt hus för första gången.

What else? Jag har spräckt både min och Axels iphoneskärm. Sålt av en massa möbler på Blocket. Fyndat några nya. Förra helgen var vi på ett barnkalas och två glöggkalas. Det var mysigt! Sen blev vi magsjuka. Det var inte mysigt.

Har förresten upptäckt en sjukt bra utflykt: att promenera med Nils ner till det lilla kaféet Sjöboa som ligger ute på klipporna vid havet typ tio minuter från oss. Det är öppet varje dag, året runt. Överväger nu ett pit stop där under promenaden på julafton. Man får liksom denna utsikt:


tisdag 21 november 2017

#deadline


Nu kommer uppropet från min bransch, som jag och tusentals andra kvinnliga journalister skrivit under. Det är stort det som händer just nu. En revolution.

Lyssna till exempel här när min kompis Emma berättar i P1 om sina erfarenheter från en stor svensk redaktion.

#deadline

måndag 6 november 2017

Palalalalalma

Sen var det dags för nästa resa: Palma med jobbet. Så otroligt lylligt att ha en arbetsgivare som tycker att "götta sig på Mallis tre dagar" är en go grej att bjuda 80 anställda på. För det var en jädrans go grej att åka på en tisdag-torsdag en vanlig vecka i oktober. Det vill jag lova.

Flygdebaclen bara fortsatte dock, det är som att jag och flyg är en jinxad kombo 2017. Straffet för att en unnar sig att flyga trots att det är så hemskt för miljön, kanske. Den här gången var vår första flight försenad, men vi hann precis lagom till anslutningsflyget i Dusseldorf. Som då också visade sig vara försenat, och sedan helt inställt. Då blev vi ombokade till dagen därpå, men eftersom vi redan som det var hade så lite tid i Palma köpte min chef då nya biljetter till oss till en flight senare samma kväll (vi var sju som åkte från Göteborgskontoret). När vi precis betalat de 10 000 kronorna sa personalen vid incheckningen att planet var överbokat, och att vi hade fått plats 20-26 på reservlistan. De hade alltså sålt biljetter till oss som inte fanns. Vi kunde trots det inte få pengarna tillbaka, fem minuter efter köpet.

Här nånstans kickade min ge aldrig någonsin upp-egenskap igång å det grövsta, så jag tillbringade hela eftermiddagen med att stå vid olika diskar och tjata på olika flygplatsmänniskor. Mina kollegor följde efter i en lojal svans och undrade nog när jag skulle ge upp. Men det ligger bara inte för mig att ge upp i det läget, och speciellt inte när häng vid medelhavet hägrar. Så vi gick till gaten trots att flera olika personer hade sagt till oss att det var "absolut noll procents chans" att vi skulle komma med. Och till slut hade så många andra på den där reservlistan gett upp, och gatepersonalen blivit så engagerade i att hjälpa oss, att v i  k o m  m e d, trots att de bara släppte på tio reserver. Alla sju av oss kom med, men inte kvinnan som reste ensam och var precis efter oss i kön. Väldigt mycket tur för oss alltså. Det är svårt att återge lyckan men här hade vi alltså kastats mellan hopp och förtvivlan en hel dag, och insåg till sist att vi inte skulle missa Palma helt, bara bli ganska många timmar sena. Mina kollegor pussade mina kinder blöta i euforin och jag fick känna mig lite som en hjälte. Älskar när aldrig ge sig ger utdelning (vilket det ju nästan alltid gör).

Sen var vi i Palma! I en dag, eftersom vi missat dag ett av de två vi skulle ha på plats. Men vi hann i alla fall äta gott två kvällar, hänga vid en pool, åka på vinprovning på en vingård och ha världens härligaste eftermiddag på en strand med kristallklart vatten och sån där guldgul eftermiddagssol som gör att allt ser ut som en reklamfilm. Kändes nästan overkligt.

Sen åkte vi hem, och vid mellanlandningen i Köpenhamn tänkte jag att den här hemresan nog går enligt plan ändå. Det gjorde den inte. Flighten Kph - Gbg var: inställd. Orkar inte ens kommentera hur orimligt detta är. Kom hem sent på kvällen istället för tidig eftermiddag och ja, jag har börjat skicka krav på ersättning till alla berörda flygbolag, de är några stycken by now. (Tack snälla ni som tipsade om att man kan kräva ersättning, jag hade dock redan upptäckt den här härliga EU-paragraf 261/2004 som tur var. Räknade ut för några veckor sedan att flygbolagen är skyldiga mig och min lilla familj över 40 papp (!) om vi får alla ersättningar som vi har rätt till, för försenade flyg bara den här sommaren och hösten. Så knäppt. Jag har skickat in det som behövs, återstår att se vad de faktiskt kommer att betala ut...)


torsdag 2 november 2017

Their big fat spanish wedding

Det var en hel del som talade emot att vi skulle komma iväg till Spanien när våra vänner Ted och Mania gifte sig i Toledo i slutet av september. Först blev vårt hemreseflyg inställt, vilket vi fick veta på förhand. Jag lade fem timmar på att komma fram till flygbolagets chatservice och eftersom det såklart inte fanns fler avgångar till Göteborg den dag vi skulle åka lyckades jag få ombokat biljetterna till en annan destination: Vilnius, Litauen. Köpte nya flygbiljetter Litauen-Göteborg. Drygt men okej.

Sen var det oklart om mina föräldrar skulle kunna passa Nils som planerat, eftersom pappa fick göra ett extraingrepp efter sin knäoperation han gjort i början av hösten. Vi skulle åka på torsdagen, och på söndagen gav mamma slutgiltigt besked: det skulle funka. Gött! Följande natt vaknade vi av att Nils fått höstblåsor. Såg nu verkligen den där resan flyga ut genom fönstret när vi låg och blåste och blåste på hans stackars varma händer på natten. Dagen därpå var han dock helt opåverkad och efter det hade han inte ont alls av blåsorna. Ingen feber, inget kli, inget ont. Otroligt! Vi fick upp hoppet om resan igen.

And theeeeeen...fick jag hög feber. Det var nu två dagar kvar till avfärd. Mådde sjukt dåligt faktiskt. Vägrade hur som helst ge upp hoppet, och på morgonen för avfärd vaknade jag feberfri. Förstår ni lyckan? Snacka om mirakelkänsla! Jag hade nog åkt ändå, men det var ju rätt skönt att slippa en heldags resande med feber.

Spanien var toppen på alla vis. Det var magiskt att få hänga på hotell en långhelg med Axel och en massa vänner, äta svingod mat, gå runt i den otroligt vackra gamla stadskärnan i Toledo och inte minst: få sol och pool. Njöt enormt. Axel och mitt ex Johan visste ju redan innan att de gillar varann, men här fick de verkligen maxa sitt gemensamma intresse: lek i vatten. De var oskiljaktiga. Fint.

Själva vigseln lämnade inte ett öga torrt. Johan var vigselförrättare (på låtsas, för Ted och Mania hade smyggift sig i Göteborg någon månad tidigare av praktiska skäl), Manias syster höll det mest välformulerade tal jag hört (ville spela in det för att sno alla snygga formuleringar) och vi satt med utsikt över hela staden. Sen kom det en aldrig sinande ström av tapas och dryck innan middagen. Spanjorers grej vid bröllop verkar vara överflöd av mat. Inte oss emot.

Det var magiska dagar på plats. Hemresan blev dock en go repris av sommarens Italien-flygresor: det vill säga inkluderade försenat flyg, missad anslutning och ofrivillig hotellövernattning. Den här gången hade vi biljetter med ett riktigt skitbolag (Ryanair), som snabbt deklarerade att de tog på sig noll ansvar för förseningen. För att komma hem till Göteborg DAGEN EFTER planerat, fick vi alltså köpa helt nya flygbiljetter. (Igen, det hade vi som sagt redan gjort en gång.) De kostade 8000 spänn. Det var: inte kul. Behöver väl inte säga detta, men inte heller denna flight var i tid.

Nils hade det hur bra som helst med mormor och var inte ett dugg bekymrad över vår extranatt borta, men de här två föräldrarna som satt fast i Vilnius och inte kom hem till sin lilla unge? Ganska förfärade.
Har väl aldrig varit med om något mer fantastiskt än att hämta honom på förskolan den måndagen.

Såhär gött var det i alla fall att vara på bröllo i Toledo! Tycker att fler ska gifta sig på roliga platser, för det är ju ljuvligt att få vara med. Och i efterhand var det såklart värt allt strul och skit, även om det känns lite orimligt att prislappen för oss för deras bröllop landade en ganska bra bit över 20 000. Jaja.

Det jag kommer bära med mig i minnet är följande: