lördag 21 januari 2017

Den missade bröllopsfesten

Just nu pågår en bröllopsfest för min barndomskompis Pelle, min allra första vän, som gifte sig i dag. På nån supervacker bergstopp i Dalarna. Vi växte nästan upp tillsammans kan man säga, eftersom våra mammor (som var och är bästisar) jobbade halvtid och turades om varannan dag att vara hemma med oss. Det var väldigt härligt. Sen fick han tvillingbröder som döptes samma dag som min lillebrorsa föddes.

I alla fall, just nu gifter sig Per, och jag är inte där. Och jag är så himla ledsen över det. Ingen helgresa till Dalarna med Axel, inget fira Per och Sanna. Nej, istället ligger jag fortfarande sjuk, det går liksom aldrig över? Nils blev också sjuk så Axel har varit hemma och vabbat honom i veckan medan jag har legat och varit allmänt meningslös. Sen blev Axel också dålig, men "bara" vanligt förkyld. I torsdags trodde jag att jag skulle kunna jobba igen, influensan började ge sig, febern var borta. Då hade jag ändå varit dålig en vecka. Men jag kom bara ut genom dörren innan jag kände att det aldrig skulle gå.
Sen fick jag öroninflammation. Eventuellt berodde det på att jag sprutade in vatten lite för våldsamt i örat med Axels nässkölj, och fick med bakterier upp i örontrumpeten (varför händer sånt bara mig?). Penicillin på det. Sen borde jag ju ha blivit bättre, men nej. Blev eskalerande sämre dagen efter, när jag vabbade Nils dessutom eftersom jag trodde att jag skulle må bättre på penicillinet. "Åk in direkt om du får feber igen, i värsta fall kan man få hjärnhinneinflammation" sa 1177. Fick feber igen. Och ont i nacken. Och ont bakom örat. Allt det som inte var bra. Så jag åkte in igen, men på Sahlgrenska var det "fullt" (kul), så jag fick åka vidare till Alléjouren där jag halvlåg som en liten våt fläck i väntrummet.

"Man byter ju aldrig ut penicillinet efter bara ett dygn" sa läkaren. Sen tog hon ett blodprov. Sen bytte hon ut penicillinet. Fick någon superantibiotika som ska vara kraftigare och bredare. Nu är jag hemma igen och hoppas att det ska bita. Märker ingen jätteskillnad än, efter ett dygn, men LÅT OSS SÄTTA VÅRT HOPP TILL MORGONDAGEN!

Tills dess ska jag följa bröllot på Pelles mamma Else-Guns insta.

(PS. Tack alla guldmänniskor, som föräldrar och svärisar, som passat upp på oss i veckan!)

måndag 16 januari 2017

Dag fyra i feberbubblan

Dag fyra där det mest spännande som händer är att jag tar mig från sängen till soffan en stund. Ny vägg att stirra in i osv. Idag är jag i alla fall ett litet snäpp bättre och orkar till exempel lyssna på musik, gråta till den här texten av Jonas Gardell, läsa om att Sverigedemokraterna själva är mer "överrepresenterade i brottsstatistiken" än vad utlandsfödda svenskar är och härja loss i kommentarsfältet till Jennys inlägg om föräldraledighet. Alltid nåt!

Men nu skulle jag gärna krya på mig, faktiskt.

söndag 15 januari 2017

Mitt 2016 - the recap

2016 har varit ett ganska lugnt och behagligt år. Året dessförinnan – 2015 – var en vansinnigt händelserik tid för oss. Vi förlovade oss. Nils kom och gjorde oss till föräldrar. Vi fick varsitt nytt roligt jobb. 2016 blev därför liksom mer att förvalta alla de där nya sakerna, leva på i vardagen och njuta av den. Och det har vi gjort! Vår bebis blev ett barn och vi gick från föräldraledighetsfasen till förskola och båda jobbar igen-fasen. Vi reste lite och var mycket på våra landställen. Det har varit väldigt bra. 2016, dig tyckte jag om!

I januari kom snön. Nils första. Vi gick i Änggårdsbergen med honom i bärryggan och varje fredag i flera veckor kom det mer snö, varje gång lagom till helgen. Axel sprang ett maraton och fick is i hela skägget och mot slutet av månaden, efter mycket slit, publicerades vårt första Två Dagar-nummer. Jag hade ju börjat jobba som redaktör för Två Dagar i december.


I februari hade vi väldigt många kompishäng i olika konstellationer, vi fick bland annat besök av Dante och Maria en helg. Och vi var i Bexet en helg med Gunnar och Theodor och deras föräldrar. Överlag var vi som sagt sjukt mycket på våra landställen i år - min Google Drive är helt full av mappar som heter "Häng i Bexet/Bergsvik". Go grej! Just den här första helgen åkte de föräldralediga papporna dit med barnen redan på onsdagen och vi andra anslöt på fredagen, vilket var guld: Egentid följt av superhäng.


I början av mars, den sjätte, hade vi treårsdag tillika ettårig förlovningsdag och vi firade den på ett väldigt härligt sätt med barnvakt och frukostbubbel i sängen, varma frallor till Vasaloppet på tv och sedan stros på stan. Jag sprang också min första mil på länge, planerade semester och var förtvivlad över nyhetsbilderna från Medelhavet.

Sen fyllde Nils ett år! Jag och Axel bakade en marsipantårta med en hjärtformad sjö av strössel kvällen före kalaset, som vi hade på Paradisgatan (hos Nils farmor och farfar). Detta var några dagar innan föllsen tror jag, på den riktiga födelsedagen var det skärtorsdag och vi åkte till Bergsvik för att fira påsk. Där pratade vi av någon anledning som Alejandro Fuentes Bergström allihop innan helgen var slut, Axel eldade och eldade i en stubbe bakom friggen (som var nybyggd!) och Nils och hans kusiner hade alla tre likadana älgpyjamasar.

Mot slutet av månaden åkte Axel iväg till Trysil med Nils (och sin familj), jag var tvungen att vara hemma och jobba. Skajpade med barnet många gånger per dag. De hade det soligt och fint, men Erik drog Axeln ur led i liften och skadade sig ganska allvarligt. Sista dagen alldeles före hemfärd, förstås.



I april hade vi städhelg i Bexet och jag skrev ett reportage om Glenn Hysén som blev lite omsnackat. Vi firade mammas födelsedag, var på spikdragarfest på Axels kompis husbåt och på jobbet fick jag gulliga mms hemifrån med bilder på Nils och Gunnar och Theodor som hade skoj med sina föräldralediga pappor. Nils fick magsjuka. Sen fick Axel också magsjuka, och i ren skräck för smittan valde jag tydligen att bajsa i Nils potta i köket! (Hade förträngt detta. Blev dock aldrig magsjuk, så heja mig!)


I maj spontansprang jag ett traillopp på 14 kilometer och blev helt förstummad över hur härligt det var. (Och jobbigt.) Körsbärsträden blommade och aldrig aldrig är Linnéstan så vacker som då. Nils gick omkring med gåvagn på innergården och det porlade i fontänen. Jag fyndade en jordglob på Blocket. Sen åkte vi till Bergsvik igen och det blev världens sommarvärme. Fortfarande början/mitten av maj, men 25 grader och barfotafötter i gräset. Lilly fyllde två år där och Nils tog sina första stapplande steg utan att hålla i våra pekfingrar. Jäklar vad han played it safe där i början!

Sen klippte jag lugg! För första gången sedan sexårsåldern, och älskade den. Vi åkte en vända till till Bexet, med Johanna, Erik och Gunnar. Stampen och GP gick in i en ännu värre krisfas än tidigare och ansökte om rekonstruktion vilket skakade om media-Sverige, men OTW som jag jobbar för (som alltså är en byrå som bland annat gör alla GP-bilagor åt GP) såldes av till ny ägare. Vi åkte till Berlin med jobbet, det var sjukt roligt. Sen var det allmän gatufeststämning i Göteborg också, vi var på Garage Sale på Magasinsgatan, Andra långdagen och Megaloppisen i Majorna.

Den sista maj såg vi Father John Misty på Trädgårn, jag hade fått biljetter i julklapp av Axel. Han var, som han är, så himla bra. Den natten var det tropisk natt i Göteborg, då temperaturen inte går under 20 grader på hela dygnet, och vi gick hem i t-shirt hand i hand genom natten i one of those moments, ni vet?


I juni fortsatte konsertandet, då såg jag Håkan på Ullevi med min svärmor och svägerskor och resten av stan kändes det som. Det var fantastiskt. Men sorgligt också, för alldeles innan vi gick in på arenan såg jag ett par fötter med vita skor och färgglada strumpor som stack ut under en spårvagn. Fy fan. Vi firade pappa som fyllde 69, Emma var på besök i stan och vi grillade på Jansson-Jonsons altan, och sedan var vi en hel massa på Liseberg. Tre gånger på fyra dagar. Med Nils kusiner och med mina kollegor plus barn och med mamma, pappa, Anders och Linnea. SÅ SJUKT roligt att gå på Liseberg med ett barn! Längtar efter att han ska kunna åka allt.
Jag var så jädra glad över att Anders och Linnea flyttat hem igen, och Anders hade klippt av sig svallet. Nils lärde sig gå, vi flyttade hans spjälsäng från vårt sovrum till hans eget rum, och jag gick på en väldans lång semester.

Midsommar firade vi som (nästan) alltid i Bexet, och Björn, Malin och Folke var med. Mapa åt som vanligt lunch där med oss och var på annat håll på kvällen med min moster+man. Det var svinvarmt och Nils badade för första gången på riktigt, alltså i sjön. Han älskade det mer än något annat i livet, och ville helst vara i vattnet hela hela hela hela tiden.


Sen åkte vi till Portugal ...


... och den resan varade en bit in i juli. Vi hade först en vecka på Algarvekusten i ett hyrt hus ihop med Ted och Mania, och sedan några dagar själva i Lissabon. Älskade prick allt med den här semestern, förutom att Nils fick tredagarsfeber och var väldigt matt i några dagar.

När vi hade kommit hem tillbringade vi två veckor i Bergsvik (där vi också sprang ett konstig lopp, 21 km för mig och 8 mil för Axel), följt av två veckor i Bexet, där vi plockade litervis med bär, körde swimrun i sjön och var på en Astrid Lindgren-aktig auktion där jag blev kär i några Arka-pinnstolar. Linnea hade också en väldigt rolig fest eftersom hon fyllt 30 (i januari).


I början av augusti åkte Axel till skogen och tältade och sprang, och jag och Nils drog till Skagen över dagen med mamma och hennes bästis Else-Gun. Sen började jag jobba igen, en kort sväng innan det var dags för Nils inskolning på förskolan. Jag tog nästa hela eftersom Axel började jobba igen efter hela föräldraledigheten och ju fick en ny klass med nyanlända elever. Förskolan blev en succé – nu under jullovet har Nils pratat mycket om sin favoritpedagog Avan. De är så fina allihop och vi är så tacksamma för det. Vad hade man gjort annars liksom? Sagt upp sig och flyttat till en hydda i skogen?


September blev startskottet för ett Hemnetknarkande av rang under resten av året. Det började med att ett radhus i samma område som mina föräldrar bor i (där jag också växte upp) blev till salu, och vi blev helt vi gör det bara, vi gör det! Köper det, alltså. Sen köpte vi det inte. Det blev lite för dyrt, och vi vågade inte lägga vårt maxtak eftersom allt kändes så nytt. Men bollen sattes i rullning, Hemnetappen började gå varm efter att ha legat tämligen orörd i våra telefoner ett bra tag.
I september åkte vi också till Bexet igen, på släkthelg, och då blev det total sommar igen!


Oktober. Alltså jag inser ju nu att temat för hela året var "åka till landet", men ja, även i oktober gjorde vi det. Till Bergsvik en helg med Johanna och Erik och Gunnar. Vi letade svamp i skogen och blev jagade av älgflugor som Johanna var paniskt rädd för och som ju visade sig vara helt vidriga – har aldrig sett sådana förut! Men resten var bra.

Vi var på bröllop också. Axel blev sjuk natten innan men jag halvtvingade honom att åka ändå (förlåt) och det gick ganska bra. (Jag kan verkligen vara dålig på att acceptera hinder som dyker upp i sådana här sammanhang, tänker alltid att det går bra att bara köra på ändå.)
Så blev jag också sjuk. Det eskalerade efter en väldigt blöt utekväll med jobbet, så först var jag liksom både bakis och sjuk vilket var extra vidrigt. Sedan höll förkylningen i sig resten av hösten. Fy fan. Det är väl det jag allra helst vill glömma med det här året.

Månadens sista helg åkte vi till Lerum för häng och korvgrillning och annat gött med Björn, Malin och Folke. Jag kände mer än någonsin att jag längtar efter ett hus. En liten gräsplätt. En plats som är vår vår vår.


I november åkte vi till Bergsvik (ja, IGEN!) Sen var det val i USA och allt som hade med världen att göra var så himla deppigt. Och min fina pappa fick lite kärlkrampskänningar igen och fick sova en natt på sjukhus. Det skrämde mig. Mer peppigt var det dock på jobbfest i Stockholm och i slutet av månaden när jag och Axel var på Pustervik och såg Goat och var lite extra extra kära i varandra.


Så kom december. Axel åkte till Köpenhamn med jobbet några dagar och jag och Nils kollade på djuren i Slottis och gick på julmarknad på Taket, min kompis Linns frilanskontor. Vi gick ut och åt med Anders och Linnea, och en annan dag firade jag och andra Johannan att vi känt varann prick på dagen tio år, med middag och bubbel på stan. Jag fixade färdigt (nåja nästan i alla fall) min Google Drive och fick tillgång till alla mina bilder genom alla år genom en smidig app. Revolution! Och en sån lycka för mig. Andra lyckor var att se Nils som en liten pepparkaksgubbe på förskolans luciafirande, att få trådlösa hörlurar att träna med (aldrig mer sladdtrassel!) och att upptäcka SKAM på Svt/Nrk. Sedan blev jag ledsen över världens tillstånd igen, och nån gång efter det fick vi ett efterlängtat jullov, med en himla fin jul och ett roligt nyår.


Och så var 2016 till ända.

____________________

Här finns också 2006, 2007, 2008200920102011201220132014 och 2015. (Aningen mindre mallat upplägg de första året, men jävlar vad länge jag tydligen hållit på med de här årssammanfattningarna!)

fredag 13 januari 2017

Feberfredag

Firar fredag den trettonde med feber och någon sorts halsgrej som får mig att låta som ett läskigt monster när jag pratar. Nils tyckte det lät skoj i morse i alla fall! Jaja. Jobbar från sängen och Axel har köpt lakrits- och hallonglass, salty caramel-choklad och turkisk peppar till mig, så helt fruktansvärt har jag det inte.

Men hade nog tänkt ändå att det skulle gå mer än tolv dagar på det nya året innan jag blev sjuk igen. (Innan förskolan kom in i våra liv var jag väl sjuk från jobbet kanske en dag på tio år, eller så). 

tisdag 3 januari 2017

Bokåret 2016

I år hade jag som mål att läsa minst 30 böcker. Det gjorde jag inte, men det blev 19. En mindre än 2015. Här är de:
  • Kunskapens frukt av Liv Strömquist
  • Främlingen av Albert Camus
  • Bära barnet hem av Cilla Naumann
  • Ha de gott av Glenn Hysén (som jag skrev ett personporträtt på till Två Dagar, där jag försökte ta reda på varför han är som ett barn)
  • Heja, heja! av Martina Haag
  • Arvet efter dig av Jojo Moyes
  • En av oss: en berättelse om Norge av Åsne Seierstad
  • Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper
  • Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes
  • Vassa föremål av Gillian Flynn
  • Nora Webster av Colm Tóibín
  • Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper
  • Älskade krig av Johanne Hildebrandt
  • Domaren av Ian McEwan
  • Jag ger dig solen av Jandy Nelson
  • Gone Girl av Gillian Flynn
  • Alltid lite till: om att slåss för sitt liv av Malin Jonsson (biografi om Frida Wallberg)
  • Tecken som föregår jordens undergång av Yuri Herrera
  • Björnstad av Fredrik Backman
Jag var väldigt imponerad av En av oss, Seierstads bok om Breivik, herregud så mycket research hon måste ha gjort. Det är nästan osannolikt. Den var intressant och extremt professionellt skriven, en så jädra viktig bok. Men aj vad smärtsam. Kunskapens frukt var mitt första seriealbum sedan... någonsin, tror jag. Också det fantastiskt bra, men det var ju väntat på grund av geni-person i Liv Strömquist. Jag ger dig solen var en av favoriterna, tror den är skriven som en ungdomsbok men så himla fin för alla åldrar. Var väldigt entusiastisk över den.
Malin Jonson, en av mina bästa vänner, har skrivit den (med rätta!) väldigt hyllande biografin om boxaren Frida Wallberg: Alltid lite till. "En av de bästa sportbiografier som skrivits på svenska" sa SVT:s recensent i morgonsoffan och jag är övertygad om att han har rätt trots att jag inte läst så många böcker i genren. Malin har porträtterat Frida så jädra fint, och det finns väldigt många bitar i hennes liv som måste ha varit extremt svåra att skriva om. Boken är nära nära och väjer inte för något över huvud taget, på ett nästan ovanligt sätt, samtidigt som den är så respektfullt skriven. Och den kräver inte det minsta kunnande eller intresse för boxning för att vara superfängslande. Heja Malin!

Sammanfattningsvis ...

... har jag läst nitton böcker av sexton olika författare. Elva böcker är skrivna av en kvinna, sju av en man. Sju av nitton är skrivna av svenska författare, övriga kommer ifrån Storbritannien, Irland, Mexiko, USA, Norge och Algeriet. Jag känner en av författarna personligen. Jag läste alla böcker på svenska, men ska absolut försöka bredda detta nästa år. En av nitton var ljudbok. Tretton var skönlitterära, övriga sex på olika sätt dokumentära/verklighetsbaserade. Den äldsta av böckerna skrevs 1942, den yngsta 2016.



På mitt nattduksbord just nu ligger Amineh - inte större än en kalasjnikov. Från Peshmerga till Riksdagsledamot, Åsne Seierstads Två Systrar och Emma Clines Flickorna. 

måndag 2 januari 2017

Nyårsafton 16/17


Huj vad det går undan, redan ett nytt år. Jag sitter på jobbet nu men männen i familjen är lediga en vecka till.
Nyår var kul! Vi började med nyårslunch hemma hos mamma och pappa. Tog tyvärr inga bilder så här kommer en från nyårsmorgonen istället, när Nils lajvade house-DJ.


Framåt eftermiddagen lämnade vi kvar honom hos mapa för övernattning, och så åkte vi hem och hann slappa lite framför HBO innan vi skulle göra oss i ordning för kvällen. Badade badkar osv. Det var: underbart. Sedan gjorde vi oss i ordning och pallrade oss de 50 meterna hem till Anders och Linnea (bror + sambo) som hade stått och lagat mat hela dagen ihop med sina vänner. Vi fick en vegansk femrättersmeny som var helt stört god. Elsa var med och låg och sov i en fåtölj hela kvällen. Hon är helt orädd för smällare och sånt, tror inte hon ens fattar att det kan vara farligt? Lite praktisk naivitet.

På tolvslaget gick vi upp till Skansen Kronan (där jag friade till Axel för snart två år sedan) och tittade på fyrverkerierna i regnet. Sen åt vi efterrätt och gick inte hem förrän halv fem. Så bra nyårsafton.